Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7H
gammal, men andra Sägn, att
lian knappt är femton. Trösta
inig, ett sådnnt odjur hur
aldrig funnits, han må nu vara
ung eller gammal. Han
plundrar utan åtskilnad kyrkor neil
herregårdar, munkar, bönder,
och köpstadsmftn. Alin sina
fångar störtar ban utför branta
berg, ocli så stark skall ban
vara, att ban med sin
knyt-näfve spräcker en klippa, hvad
sedan ett menniskohufvud!
Bed till sankt Henrik, nådige
herre, att ni aldrig kommer
Stenhjerta så nära, som från
nyår till påsk, ty der hjelper
hvarken er krokiga sabel eller
edra spetsiga lansar; ban är
hård nf trolldom, och jern biler
oj mera på honom än på en
snöripas Jjäder.
— Om min salige herre
lefde, genmälde fru Ingrid,
skulle icke sådana våldsverkan:
ofreda landet.
— Ja, sade gumman, i det
hon undrande såg på den ädle
frun, — om riddar Olof
Stensson lefde ännu, vore mycket
annorlunda. Men både ban
och hans husfru äro nu döda,
och barnen äro förskingrade,
Gud vet hvar.
— Vet ni ingenting 0111
riddarens yngre son Sten
Olof-son? frågade åter fru Ingrid.
— Vet jag något om de löf,
som föllo nf björken i sista
höstas? svarade gumman.
Li-kast är, att han blef uppbränd
med de andra pä Saaristo gård.
— Det är tid att vi
fortsätta ridten, för att innan
natten komma, till någon by, sade
nu fursten. I lär i er fordna
hemtrakt kan jag ej (emun
eder, ärade fru, och om ni ej
har någonting deremot, vill
jag ledsaga er till Nådendnls
kloster öller till Tavastehus.
— För mig till Nådendal,
tappre furste! svarade fru
Ingrid. Der skoln vi träffa många
resande, som vallfärda till
klostret, och kanske får jag af
dem höra någonting 0111 mina
’söner. Farväl, gumma! Tag
denna penning till ersättning
tör att vi uppehållit eder med
våra frågor! — Och hon
tryckte ett österlänskt guldmynt i
gummans hand.
Getanior stod förvånad och
såg efter det bort ridande tåget.
— Vore icke fru Ingrid
längesedan uppäten nf
Knlmuc-kerna, snde bon vid sig sjelf,
skulle jag hålla vad 0111 mitt
ena öga emot en pertsticka,
ntt. det. var hon. Sankt
Henrik bevare den goda frun för
St"ii hjerta! (Fortsättes.)
Juryns dom
eller
den preussiska vasen.
uf Miss Kdycworlh.
(Fortü. fr. ji:o 9).
Albert. — Men vasen kan
ej nf sig sjelf ha flyttat sig
bort från brädet? Och är
det. inte heller ni, som gjort det,
huru har det då gått till?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
