Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
83
hördes ordet: Tystnnd! af en
rust som var van att genast
blifva åtlydd. Allas blickar
riktades mot konungen.
— Förhandlingarna äro slut,
sade den store Fredrik; min
dom stadfilster juryns utslag.
Grefve Laniski, jag förhastade
mig dà jag borttog er värja:
se här min i stället. — I det
han sade dessa ord, lösgjorde
konungen sin värja och räckte
den åt den unge mannen. —
Hvad åter er angår, min herre,
fortfor han vänd till Albert,
så behöfver ni ingen värja för
att försvara edra vänner; edra
vapen* äro våra öfverlägsna,
tillåt mig nti taga dem i min
tjenst, och var öfvertygad att
jag hvarken länge skall låta
dem ligga obegagnade eller
o-belönadc.
Det fanns blott en person,
som icke tycktes vara nöjd
med denna utgång: det var
juden Salomon, som under
dyster tystnad afvaktade sin
dorn. lian blef dömd, icke
till ett års fästning på
Spandau, utan att tolf månader å
rad sopa Potsdams gator, grefve
Laniskis gård inbegripen.
Denna dorn helsades med
allmänt bifall och alla åskådare
drogo sig tillbaka. Ännu
samma tlag intog konungen
sin middag hos grefvinnan
Laniski i sällskap med hennes
son, Albert samt den resande
engelsmannen Efter
middagen hade konungen en trupp-
revy och man anmärkte att
han vid detta tillfälle
begagnade grefve Laniskis värja.
Ni måste medge, sade
grefvinnan till engelsmannen, —
att vår konung år en stor man:
ty det är blott öfverlägsna själar
som sålunda erkänna sina fel.
Och ni, min fru, måste
medge, att det är vår engelska
jury, som öfverbevisat
konungen om hans orättvisa, sade
engelsmannen.
— Då måste ni åtminstone
prisa honom för det att ban
tillåtit oss att begagna den,
sade Albert.
— Till en viss grad, sade
engelsmannen, som icke gerna
ville instämma i en
envålds-herskares lof, — ty ni måste
medge, att detta
ransaknings-sätt, som för en preussare var
en skild ynnest, för oss
engelsmän är en rättighet. Ju mera
jag beundrar er konung af
Preossen, desto mera älskar
och beundrar jag mitt eget.
lands institutioner.
. (Slut.)
Snögubbens äfventyr.
Det hade varit länge kallt
och blåsigt, och vintern
valrätt bister; men så hade man
ock ej kommit längre än till
slutet af Januari. Då blef det
en dag blida, och fast solen ej
alls syntes och himlen var
öfverdragen med moln, så
var det dock liksom om hen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
