Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84
nes värmande strålar fallit
pä »le kulla drifvorna, ty nu
voro de riltt präktiga att
handtera. Nu kunde man åter
snö-bollas, laga kälkbacke, bygira
fästning, in. m. Oeh äfven var
Viktor i stort bestyr att klappa
om sin gamla snögubbe, som
stått derute i vinterkylan oeh
hvars näsa de skarpa
nordan-vindarna nästan affilat. Adolf
och Klas och de öfriga barnen
höllo på att bygga en ny
källc-baeke, ty den gamla var full
nf sf[vättar. Och dessutom
gick det så bra att rulla
snöbollar i den blida snön och så
var det så roligt att släpa dem
på kälken till backen och att
planera ut backens riktning
ned mot isen på träsket. Men
det förargligaste vnr, ntt tingen
redan var slut och att ingen
måne heller lyste, så ntt man
derför fick lof att lemna det
halffärdiga arbetet. Viktor
tröstade sig dock. dä han
inkom i barnkammaren,
dermed att åtminstone snögubben
var i behörigt skick, tjock och
styf och välmående såsom
tillförene. Gamla Stina som
hörde detta, yttrade åt barnen:
"men veten j då hvarmed
snögubben roat sig under dessa
kalla dagar, dä han fått stå
ensam derute på backen?"
"Nej," svarade barnen, och
fastän någon skulle hufva hittat
pä något nöje ät honom, var |
han dock så klok att svara i
intet för att. desto snarare få
höra gamla Stinas yttrande;
ty alla anade nu att »let skulle
blifva någon sagu utaf, och
det var nästan Jika roligt att
tänka derpå, som det för stora
syster och kusinerna var att
tänka på en bal. "Nå,"
fortsatte gamla Stina", snögubben
bar nog, äfven hnn, haft sina
nöjen under dessa kalla dagar
— otili det till sådana nöjen,
som ingen af Eder ännu varit
med om. Sätten Eder nu alla
neil häromkring, så skolen J
fä hörn!
Det begaf sig så, att då det
för några dagar sedan, jag
tror, det var i förra måndags
blef ined ens alldeles fasligt
kallt, så blef det ined det
sainma älven klar himmel, och
och de förut molnhöljila
stjernorna kunde dä åter gladt och
trefligt tindra på vår frusna
jord i hennes vintertäcke. Och
äfven den runda silfverhvita
månen begynte på qvällen sitt
nattliga tåg på det mörkblå
himlahvalfvet. Hon vnr nu
alldeles full och sken så vänligt
oeh fridfullt, fast det deri allt
herrskade litet kvin, på alla
edra inrättningar der ute:
fästningen. kälkbacken och
isynnerhet snögubben. Denne
senaste blef till och med riktigt
glad till sinnes, dä han åter
fick se den vackra vintermånen,
som belyst hans glänsande
ktneshufvud. Och månens
strålar tycktes äfven finna
synner-lik t behag i den stadiga snö-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
