Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
!i i
iuulii nf iImiiiiii syntcB |kl
val|lén från Kasehorg.
— Di t ;ir höfvidsmannen i
Rascboru, Tünne Erikson Tott,
som rvcker mot oss, sade
Matts ocli tog ett par långa
steg mot skogen.
— Vänta litet! svarade
Sten-hjertn.
Äter kom en spejare och
berättade, att ett moln af damm
syut.es på vägen från Abu.
— Det år höfdingen i Ä
bohus Måns Fri I le, och ban är
värst af dem alla, utropade
Matts hofslagare och vardt
blek af förskräckelse. — Låt
oss icke förlora en minut att
uppsöka skogen!
— Vänta ännu litet! sade
Slenhjerta och satt der alldeles
lugn på sin stora gråskymmel.
Medan röfvarbandet höll
stilla i småskogen bredvid vågen,
kom molnet från Raseborg
närmare och visade sig vara
en hop fredliga bönder, som
redo till kyrkan. Molnet, från
A bo kom också närmare och
visade sig vara en stor
fårahjord, som drefs ut på bete.
Men när molnet från
Tavastehus närmade sig, såg man en
skara af några och tjugu
underligt klädde ryttare, som
förde emellan sig två förnäma
damer till häst, samt några
svarta morioner, som ledde
tungt lastade packhästar.
Gifven akt! hviskade
Sten-hjerta, i det ban fördelade
sina röfvare, så att de kunde
anfalla ryttarne pä engång
framifrån och i ryggen.
Vid dessa ord kom den
fjerde speja ren, som varit gömd
i toppen af en hög tall, och
berättade, att ånyo 6yntes ett
moln af damm på vägen från
Åbo.
— Det är en oxdrift, sade
Matts hofslagare, som nu fått
kurage. Bönderne skicka oss
många stekar till midsommarn.
— Men detta molnet är
ganska stort, sade spejaren.
— Låt oxarne komina!
genmälde Sten hjerta föraktligt och
fattade en lång lans, som han
var van att kasta med en
fruktansvärd styrka och
skicklighet.
Furst Igor och fru Ingrid
med deras följeslagare redo
emellertid långsamt vägen
framåt. Fursten sjelf red i
spetsen för tåget och
betraktade försigtigt den
närgränsande skogen. Röfvarebandet
var väl gömdt, men en af deras
hästar gnäggade, när ban hörde
ljudet af de främmande
hästarnes hofvar.
Fursten höll stilla och
lyssnade. Invid vägen till venster
stod en gammal, förfallen ria.
Strax sände fursten hälften af
sitt folk att föra fru Ingrid
oeh Frida i säkerhet inom
rinn, medan han sjelf med
de öfriga red ett stycke
framåt, för alt undersöka nejden.
Han hade icke ridit långt,
innan det hven i luften och en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
