Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
da klumpiga fötter," retades
gubben ånyo.
"Det bar ännu aldrig händt,"
försvarade Hickan sina
gunstlingar — jag vet ej huru de
bära sig åt, men de rensa bara
mullen så snällt, utan ntt.
förstöra så mycket som en
reseda-planta ens, oeh slutligen, vet.
du farbror, skulle jn<r ej nlln
morgnar kunna ge dig friska
blommor i (litt gins om ej minn
snälla ankor funnes.
"Nå, för dina vackra
blommors skull måste jag väl
öfverse med deras öfriga otreflighet
ehuru jag ofta varit rädd att
de skulle förstöra alltsammans
för dig då de påta i jorden"
slutade gubben skrattande och
klappade Lisas brunlockiga
hufvud, från hvilket hatten
fallit af och nil hängde i nacken
fnstliållen nf de blåa
hnlin-banden.
Under dylika samtal hade
de emellertid uppnått hemmet,
oeh som Linn tänkte på sina
törstande blommor, tog hon
sin lilla sprutkanna, fylde den
med vatten och gick ut i
trädgården till sin blomsterbänk
som stod så skön att dess
anblick var cn riktig ögonfröjd,
samt vattnade convolvolus,
hvilka som hon tyckte liknade
små blåa bnrnparasoller, och
reseda, löfkoja, adonis, bellis
m. fi. af blombenkars vackra
innehåll.
Derifrån sprang hon till
dammen för att se efter och nicka
"god natt" åt ankornn, hvilka
belt belåtna plaskade i det
svala vattnet och helBnde henne
med ett högljudt snattrande.
En grupp af frodiga
brän-näslor stod i närheten. Lisa
hade alltid med ett visst förakt
gått dem förbi; men hon
stannade nu, tv en tanke rann
i •
henne snnbbt i sinnet, som
tände en lyckligare stråle i
hennes öga och krusade hennes
läppar med ett sknlkaktigt
leende, man kunde ej kalla
denna tanke för hämd,
dertill varlilla Lisns hjerta alltför
godt och mjukt, men det var
en liten bnrnslighet — en
odygd, ett slags öfverdåd
som llög henne genom hufvudet
och det allt för "Ankniajas"
skuld, det vnr i sjelfva verket
sant.
Försigtigt lindade hon sitt
lilla förkläde kring bauden och
afbröt några nässlor, samt ilade
så ined sin präktiga qvnst,
hvilken hon dolde bakom
ryggen upp till byggningen.
Qväll Isvnrdsbordet belyst af
den nedgående solen, stod
dukndt i matsalen, och under
afvaktan på de öfriga,
promenerade farbror enligt gin vana
med händerna på ryggen, af
och an i rummet, utan att ana
något försåt.
I ett huj stod lilla Lina
bakom honom, oeh innan ban
visste ordet af, gaf hon med
nässlorna en ganska duktig
bastonad på fingrarne och sade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
