Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
04
naturen till sabbath, och dens
vällukt uppsteg 6om ctr
rökoffer mot den blåa skyn. Det
växte ymnigt af dem, ocli Linn
plockade hein knippor uf dessn
skärn, ljuflig|t blomster, medan
hon lyssnade till farbrors
berättelse om en tafla som han
sett i Stockholm. Det var ett
utmäkt porträtt af den stora
blomsterkungen Linné, sittande
ute i fria naturen midt ibland
sina nya lärjungar, och med
en tjock krass af linnea borealis,
som fått sitt namn efter honom,
på sneddcn öfver bröstet.
Gubben kunde ej glömma
den vackra taflan och den friska,
lefvande bildon af nordens
blonisterfurste i sitt rätta
element. De dröjde länge der
ute. ander berättelser och
snm-språk af mångfaldig nrt, det
var dem så godt i barrskogens
svaln famn, och som lilla Lina
höll af sin gamla farbror, ehuru
han förtretade heune ibland,
fann hon sig väl i hans sällskap
och pratade muntert och
uppsluppet om nlln de små,
barnsliga saker som vanligen rinna
en liten, glad flicka i hågen.
"Men nu skola vi väl tänka
på att gå hein," menade
slutligen farbror — skuggorna bli
ren så långa, qvällsvnrden
väntar oss btiart, ypperliga
abborrar som Fiskarkalle
hemtat hem just innan vi gingo,
och så skall du väl ännu titta
engång på och såga godnatt
åt dina snattrande vänner nere
vid dammen, min lilla
"Ank-tnnja?" bifogade ban
skämtande. "Men du får inte kalla
111ig "Ankmaja", farbror,"
ifrade flickan och åter stego de
högröda blommorna upp på
hennes kind. "Nej, nej — du
tyckerej om det," skrattade den
gamle godmodigt, "men
hvarföre skall du också bela dagen
ligga der nere vid dammen
med de tråkiga djuren, som
äro så glupska och aldrig
kunna mättas."
Jag håller af dem, de känna
min röst, och äro så tama att.
de komma efter mig hvarthelst
jag går," försvarade sig lilla
Lina — "och de små ungarne
äro de ej söta? så qvicka och
alldeles som små, ljusgula
silkespungnr! dessutom äro de
så lustiga, och nyttiga äro de
äfven, vet du farbror;" slutade
flickan lifligt, liksom hade hon
nu påhittat något riktigt slående
argument. „Nytta", upprepade
gubben ringaktande, jag
undrar just hvilken annan, än
att de smaka rått bra som
stek — tillade ban retsamt,
men log tillika.
"Åh, farbror 1 jag menade ej
det," sade barnet och en skugga
for öfver hennes lilla, glada
anlete; "men de sükn och fånga
alin metmaskar som annars
skulle göra illa åt mina
blommor, som du tycker sä mycket
om, snälla fararor".
"Ja och trampa ned
blommorna under tiden, med sina b re-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
