Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stade spjut; men äfven fursten
fiiide gode bågskyttar.
Tata-rerne buro mycket långa och
hitta bågar af clt okändt, hårdt
trädslag, niedtin de finska
bågarne både benskaft och
tunga, styfva skifvor nf stål.
Tatarerne sköto tre pilar
medan de finska sköto en, men
de förra (logo lätta som
fjädrar, de sednare tunga ocli
starka som örnnäbbar. En
stund hörde inan bågarnas
klang, ocli på båda sidorna
föllo mån i sitt blod, men
röfrarne voro mångdubbelt
öfverlägsne i antal, och furstens
lilla skara begynte att glesna.
Då befallte Stenlijerta sitt
folk att upphöra med striden,
red ensam fram mot rian på
sin stora, ståtliga gråskyminel
och ropade åt främlingarne
att de skulle gifva sig fångne.
Furst Igor lemnade sin
sårade häst, steg ti|ip på en
annan, red fram mot Stenlijerta
och frågade honom hvad detta
anfall betydde, när det var fred
i landet.
— Det betyder, att vi föra
vårt eget krig, svarade
Stenlijerta, och om du icke genast
nedlägger dina vapen och
gifver dig fången, är din fars
sons lif icke mera värdt, än
ett omoget lingon.
— Min fars son har icke
lärt att tigga sitt lif af röfvare,
svarade fursten stolt. Men är
du Stenlijerta, så är du en feg
usling, som lägger dig i försåt
med hundra nian emot tjugu.
Ilar du mod, så strid hellre
mot mig nllona! Det är dock
alltför stor ära för en
röfvare-höfding, som du, sitt strida emot
en furste nf österlandet.
— Ja, jag är Stenlijerta,
svarade hans motståndare, och
vill du veta mer, sä är jag en
Jernarm också, och jag skall
krossa dig mellan sten och
jern, om du också vore en
kejsare utaf österlandet.
Betrakta nu solen väl, ty i dag
ser du henne för sista gången!
Och utan att uf bida vidare
svar, red Stenlijerta i
sporrsträck mot fursten, menande
att spetsa honom som en röfva
på sin långa, fruktansvärda
lans.
lian visste ieke, att Tatarerne
äro dc bäste ryttare i verlden,
att de tillbringa sitt halfva lif
på hästryggen och att ingen
finsk häst kan mäta sig ined
deras i vighet, snabbhet, och
skicklighet. Fursten tycktes
belt lugn afbida anfallet, men
i det ögonblick han såg sin
fiendes lansspets en aln från
sitt hufvud, vek ban undaa,
svängde sin häst, kom
Stenlijerta i ryggen och gaf honom
ett sabelhugg, så att det
gnistrade i stålhufvnn.
Ett sådant hugg skulle ha
fällt mången karl till marken,
men Stenlijerta vacklade icke
i sadeln. Han bortkastade
lansen, grep stridsyxan, som
hängde vid hans bälte, och red
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
