Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ny
pà nytt mot sin fiende.
Fursten vek undan oeli tycktes
fly, men i ett nu vnr lian sin
motståndare åter i ryggen ocli
gaf honom ett nytt, ännu mera
förkrossande hugg. Remmen,
som fasthöll stälhufvan, brast,
och Stenhjertas långa, bruna
hår fladdrade för vinden kring
hans blottade hufvud.
Nu märkte Stenhjerta
Tatarens öfverlägsenhet uti
ridkonsten och insåg väl, att. ett
nytt bugg kunde kosta hans
lif. Ilan sprang ned från
hästen, slungade sin stridsvxe
mot furstens hufvud, drog sitt
svärd och förföljde honom till
fots.
Fursten böjde sig undan den
hvinande yxen och red i en
cirkel omkring sin fiende, i det
att ban lösgjorde en läng rem
af låder, sotn hängde vid
sadelknappen. När ban ridit tre
eller fyra "ånger omkring
å-kern och Stenhjerta förgäfves
sökt upphinna honom, tycktes
ban tröttna och lät Stenhjerta
nalkas på tio stegs afstånd.
Då slungade ban remmen med
förvånande skicklighet, så att
den snärjde sig som en snara
kring röfvnrehöldingcn. Strax
ryckte hästen till med bela
sin styrka; Stenhjerta rycktes
af snaran omkull och släpades
ett stycke efter sin fiende.
Vid denna anblick upphäfde
bela röfvarebandet ett högt
anskri och störtade from, för
att bistå sin anförare. Men
Matts hofslagare hade åsett,
striden, gömd i ett dike, och
når fursten sprängde öfver
diket, släpande Stenhjerta efter
sig, högg Matts hans häst öfver
venstra bakbenets knäveck,
så att häst»och ryttare störtade
öfverända. Strax lösgjorde
Stenhjerta sig ifrån snaran,
lians svärd hade fallit, hans
hufvud var utan skydd, han
hade intet vapen mer än sina
två starka armar, men ändock
sprang ban mot fursten, som
hade lösgjort sig från sin
störtade häst och krossat med sin
sabel Matts hofslagares
hufvud.
I samma stund hade röfrarne
hunnit till stället, och tolf
Tatarer redo fram att bistå sin
furste. De båda anförarne
skildes åt i stridshvimlet,
åkerfältet nedtrampades, mullen
ujipkastades, man hörde
förvirrade rop mellan klangen af
korsade svärd, och fältet
insveptes i ett moln af damm.
Dä nalkades obemärkt ifrån
Åbo sidan en skara beväpnade
ryttare, vidpass fyrtio man
stark, och sporrade sina hästar
vid ljudet af striden. Innan
någon af de stridande märkte
dem, hade ryttarne fördelat
sig i två hopar, sotn kringrände
röfvarebandet och högg från
två sidor in pä dess leder.
Vid delta oväntade anfall
förlorade röfrarne modet och
begynte att fly till skogen, men
ryttarne jagade efter dem oeh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
