Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12.1
del var dä underligt —
åli-å-å- livad jag är sömnig -åhå-å
i dag!
Kammarjungfrun skyndade
sig upp, att icke någon skulle
märka det hon sofvit, och
adjutanten gjorde sammaledes.
Glädjen öfver drottningens
tillfrisknande var outsägligt
stor i hela riket och i alla
rikets kyrkor tackade man Gud
derför. Drottningen höll
outsägligt mycket af sina barn,
som uppoffrat sig under
hennes sjukdom.
Ännu samma dag, som
syskonen kommit hem, gingo de
till den gamla, goda gumman
och tackade liennc för hennes
godhet.
— Ja, men nu måsten J,
mina snälla barn, göra äfven
mig en tjenst, — sade gumman.
— Ja, vi vilja göra det! —
ropade alla på en gång. —
Hvad är det då?
— Den der elaka gumman,
som försämrat er moders
tillstånd genom sin onda tunga,
har nu äfven insjuknat,
—sade hon. — Då man nu bör
löna ondt med godt, så tycker
jag, att du lilla Elisa kunde
vara så väldig, och sätta
stenen äfven på hennes mun, så
skulle hon kanske äfven blifva
frisk; då tror jag att hon skulle
komma att ångra sig sitt onda,
och blifva en god qvinna.
— Ja, gerna, — sade prin-
sessan Elisabeth, — hvar tins
hon då?
Nu förde den fryntliga
gumman Elisa till det kyffe, der
den onda qvinnan låg och
E-lisa gick ocb satte stenen äfven
på hennes mun, men hon dog
af den på ögonblicket, ty hon
kunde icke uthärda att se sin
fiende så der vänligt komma
och försöka alt rädda henne.
— Don dog!
Efter denna tid lefde och
regerade konungafamiljen länge
oeh lyckligt, ty den hade icke
några fiender mera.
Dermed är den sagan slut!
Alen hvad tyektrn J i sjelfva
verket om den, gossar? —
frågade den gamle
skogsgubben uf gossarne, som hela
tiden suttit tysta och hört på.
— Åh, den var riktigt
treflig! — ropade gossarna om
hvarandra.
— När få vi åter komma
till dig, gamle man? —
frågade Max. — Det år så
roligt ati höra dina sagor!
— Kommen nu om nästa
söndag; da låren J ha tid
dertill, sade den gamle gladt till
gossarne. — Här skolen J få
några frukter uied er hem,
och gifven dem åt edra sntå
syskon, föråldrar och vänner.
När J nu kommen nästagång,
så; tagen några andra till, så
att j blifven flere som få höra
mina sagor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
