Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130
Och röken går
/ ångarns spår,
Och (lina stränder vänta vår.
Nu glimmar du som silfverband
Emellan Estlands gula sand
Och Finlands gråa klippor.
Nu bär du Kronstadts pansarstäf
Sd lätt som gossens båt af säf
Och dansar glad
Som fri Najad
Mot vida verldens port åstad.
BlAt, friska vind! Sväll, blåa våg!
Slå högt mot strand, och fyll vår håg
Med stora, ädla tankar!
Skölj bort med hafvets storm och flod
All veklighet, allt ängsligt mod.
Och lyft vår själ
Från lumpet gräl
Till manlig kamp för Finlands väl!
Ty du är värt, du sköna haf!
At oss, åt oss dig Ilerren gaf
Till väg för Finlands flagga.
Och hvarje gång hon fladdrar fritt
För verldens luft i blått och hvitt,
Då stå vi der
Vår flagga är;
Hurra för Finlands haf och skär!
Z. T.
Kalle Vinter.
"Hu det är så kallt, så kallt;
jag fryser,"satt lilla Toini och
sjöng för sig sjelf i
barnkammaren, ty hon hade varit ute
och frusit om näsan och
fingerspetsarna och fick nu vara nöjd
med att sjunga och se glad ut,
fast det sved i naglarne. Men
derute vid den präktiga
kälkbacken — ack, hvad der var
för ett lif! Der se vi både
bror Adolf och bror Klas och
stora syster Anna och syster
Naima och t. o. in. bror Viktor,
hvilka alla, röda om kinderna
och varma om hjertat, höllo
Eå att roa sig rätt tappert nch
öllo till godo hvad kälkbacken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
