Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
131
bestod. Se, der reste Anna
och Ailoir, som styrsvennen;
hej, hvad det bar af, långt ut
på isen! Oeb nu koin Naima
ocb Klas med en yrande fröjd,
men midt i backen vnr en
förarglig liten sten som låg i vågen
oeb — adjö ined herrskapet i
den mjuka vinterdrifvan. Det
var en kullerbytta, som förslog;
ty Klas stod på hufvudet så
långe , att lians syskon började
tro, alt ban var hemma från
månen, der ju alla gå på
hufvudet. Värre var det med
Naiiua, ty vintergubben hade
i ett yrande moln från
drifvorna insvept henne bel oeh
hållen. Näsan och
fingervan-tarne stucko blott upp ur snön,
och nian kunde nästan tro, att
hon ämnade sig på samma
äfventyr, som Walter i tiden,
då ban gjorde visit hos
Snö-konungen. Oeh nu blef det
ett stoj och ett skratt, så att
det var roligt att se på, när
herrskapet, Naima och Klas,
uppsteg såsom snögubbar ur
vinterns väldiga drifvor. Ocb
så återstod derefter ej annat
än att slå snön från kläderna
och börja på nytt den burtiga
kälkåkningen. - Snart
ledsnade dock Viktor på att åka
och slå kullerbytta, oeh det
var ju bra ostadigt att ledsna
!iå en så hög oeh präktig backe.
Hen ban kom iliog, att
snögubben, som i går qväll gjordes,
i dag borde erhållit tillbörlig
fasthet, och med denna vigtiga
fundering lemnade ban
kälkåkningen och tog snögubben
med kännaremin i
skärskådande. Denna stod der, tjock och
styf som en mjölsäck, och hade
ett hufvud, som var formadt
efter månen, hvilken den
föregående aftonen belyste arbetet
och de små arbetarene. Ilan
tycktes med ett jätteleende
oeb ett visst öfvermod beskåda
den fyrkantiga snöfåstningen
der vid björkarna och hvarpå
nu svajade segrarens banér.
Och dock var det ingen
fästning att skratta åt eller
förakta. Dess väldiga murar,
småningom och med yttersta
noggranhet uppförda under en
längre tid, buro märken efter
många svåra duster, mången
häft ig stormlöpning. Och den
mängd vapen, träsablar och
skjutgevär, samt
söndersplit-radc snöbollskulor som låg här
och der kring fästningsverket
vittnade om drabbningarnas
storlek oeb krigarenes mod.
— Sedan Viktor nu lappat
om snögubbens näsa, som ej
ville vara tillräkligt lång och
•
sedan han gifvit honom ett par
nya ögon, i stället lör de
gamla, hvilka voro långa och smnla
som på en kines, började ban
ropa in sina syskon, ty man
hade redan från köksdörren
kallat på dem, oeh dessutom
begynte det skärpa till och bita
i haken, näsan och örsnibbarue.
Och när vintermånen begynte
med sitt stilla kyliga sken be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
