Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ska riktigt, der säg han snart
en |iilt, snin vandrade framåt
med vigtig min och tittade
omkring sig i verlden med
en viss nyfikenhet och som
tycktes växa med hvart sten.
"Ohoj, kamrat!" ropade Kalle
Vinter. "Hvad är du för en
liten pys? God afton med dig!"
Och dervid siuälds han hand
med nyåret, som han nu
upphunnit. "Helsningar från din
gamle, krokige företrädare!
Han såg ej just glad ut." "Ja,
sä är det nu med gammalt
folkfc" menade nyåret och
gjorde en knyck på hufvudet; "men
hvarföre bemöter du mig som
en jämnårig? Du är ju ändå
gammal nog sjelf." Nu först
märkte Kalle Vinter att han
blifvit större och stadigare,
c-huru det gamla året kunde
kalla honom liten pilt. "Jaså,
du vill vara snusförnuftig",
sade Kalle Vinter och låt ett
stort snömoln alldeles insvepa
det unga året under några
dagar. Derefter lät ban
nord-vesten åter rensa luften, så att
den mörkblå natthimlens
fagert tindrande stjernor fingo
åter belysa det nya årets stråt.
Sedan följdes de båda, Kalle
Vinter och det nya året, i all
sämja åt och trifdes rätt bra
tillsammans. Men Kalle
Vinter började blifva allt äldre
dag ifrån dag, och slutligen
sade ban en vacker solig dag
i början af Mars pustande åt
det nya året: „tiej, nu orkar
jag ej incr hålla jämna steg
ined dig, din vildbasare. Jag
börjar bli gammal och lefnads*
trött, och så bry sig vindarne
ej mer om mig. Jag undrar,
hvar de nu må hålla hus och
hvem do nu må omhulda,
eftersom de ej mor vilja bära
mig på sina vingar? „Nå",
sade då det nya året,
somredan var några månader
gammalt, ..du är nu redan
gammal och tung, och dessutom
är det en ung yster pilt, som
heter våren, hvilken de leka
med derborta i det blåa fjerran".
Och med detsamma kommo
några milda vestnnvindar och
började med ungdomligt
sjelfsvåld leka med Kalle Vinters
långa gråsprängd.*» skägg, som
liknade en samling ispiggar
vid takrännan i April. Och
så ljusnade det i fjerran, och
det hördes en mild hviskning
i trädens toppar, och
vinter-drifvorna, som bådo smultit
samman, sjöngo sin svanesång.
Och gubben Vinter, som ej
mer var den hurtige pojken,
började darra i knävecken och
fattade med all magt om sin
staf. Långt från fjerran koin
då en rosig yster pilt, buren
af dansande vestanflägtar, och
gungande i den klara luften
strödde ban ut blåsippor och
hvitsippor på jorden, och
lärkorna sjöngo och svärmade
kring honom. Kalle Vinter
sjönls vid denna anblick
tillsammans i sin boning på det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
