Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
svårligt plikta för lieras
uppstudsighet och sedan han i
flere dagar ruskat oni dem, begaf
ban sig åter till ro till berget.
Men nu blef det på jorden
kälkhackarnas och
skidlöpningarnas tid. Och till och med
dc gamle gubbarne och
landtmannen blefvo nu nöjda.
Nöjdast voro dock barnen; ty de
tyckte, att dc aldrig haft så
roligt förr, vare sig att. de lagade
höga backar ocb skrunno ned
för dem och slogo kullerbytta
eller bygde fästningar och
snö-bollades af hjertans lust eller
ock — ocb det tyckte de
e-mellanåt var allra roligast —
att de ifrån de höga iämnt
sluttande backarne på dc
utmärkt löpande skidorna foro
långt in imellan de sköna
skogslundarne, hvarest Kalle
Vinter strött frostblommor,
hvita och vackra, till
tusendetal. Och ni skulle sett, huru
Kalle Vinter, då ban såg all
denna fröjd, hoppade på ett ben
och slog kullerbytta der på
berget; ty ban fröjdades äfven.
Och det var följden af Kalle
Vinters andra lustfärd der ute
i verlden. Sedan dess företog
ban många sådana och red än
på nordan än på nordosten, ja
till och med engång på sjelfva
östanvinden, som vanligtvis
var mera sur ocb tvär af sig.
— Engång var Kalle Vinter
åter ute att förlusta 6ig och
hade den mera beskedliga
nordosten till häst. Det hade redan
blifvit mörkt öfver jorden och
för sitt nöjes skull hade Kalle
Vinter låtit ett snömoln, som
ban fått tag uti, dansa efter
sin pipa och fälla snöflingor
på jorden. Bäst ban i sakta
mak sväfvade fram, mötte ban
en gammal gråhårsman med
staf i handen. "God qväll,
gamle gubbe; hvarför ser du
så nedtryckt ut?" sporde Kalle
Vinter. " uIIå, hå,u pustade
gubben, "jag är det gamla
året 1871, som nu fått respass
till evigheten, och jag går nu
denne väg till mina förgångna
bröder, att öka antalet, af dem,
som aldrig vända åter. Jag
var först äfven ling och modig
ocb oförvägen som du; nien på
mina skulldror hafva
menniskorna lagt. ofantliga bördor
af blodiga strider, sårades
jämmer och döendes
klago-suekar, och jag tryckes deraf
nästan ihjäl. Ah, allt äro de
sig lika: egennyttiga och falska.
Men hvem är du, lilla piil?"
"Jag är Kalle Vinter," sade
Kalle och slog sig på bröstet,
"icke skola vi vara så
missmodiga med menniskorna;
kanske de blifva förnuftigare
nästa år," menade Kalle Vinter
helt snusförnuftigt. "Jn, Gud
gifve det!" svarade
gråhårs-niannen och försvann med sin
staf bland molnen. Men Kalle
Vinter kuskade af med fröjd
framåt, ty han ville träffa det
unga nyåret. Det kunde ju
ej vara långt borta. Och gån-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
