Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
139
|i:i an Jr n orter ville skicka in
till Trollsländan en uppgift p&
ledamöternas antal, så vill
Trollsländan omtala detta, oclt
det vore ju godt att få höra
något om alla majföreningar i
Finland. r£. T.
Tante Emmys sagor.
"Är himmelen er också?"
Ett nf de vackraste och
rikaste herresäten var onekligen
Fjelhlal, som också gjorde skäl
för sitt naiati, der det låg i
den bördiga dalen och stödde
sig mot ljällväggen ofvanför.
Skogen susade deromkring och
trädens grönskande kronor
reste sig stolta mot skyn, vattnets
blåa vågor glittrade i solens
glans, bäckarna sorlade yra
och skummande, och på de
jemna betesmarkerna hvimlade
det af vacker hornboskap och
hvitulliga får, medan sköna,
eldiga nästar muntert sprungo
omkring på ängen. Den ende
arfvinge till denna rikedom
var en ung 14 årig gosse,
Leonard S. som tidigt förlorat
sina föräldrar och hvars
förmyndare efterkom den unge
arftngarens minsta nyck.
Men ehuru omgifven nf all
verldens herrlighet, kände sig
gossen dock ofta missbelåten,
det vill ofta vara fallet då
man eger intet att sakna nf
denna jordens goda; en
obestämd längtan uppstiger då i
menniskohjertat, en underlig
oro tar sitt rum i sinnet, man
tyckes ega allt, och saknar
doek detfremsta: förnöjsamhet,.
Stolt och hcrrsklysten, liksom
alla de der äro vana att befalla,
var dessutom den unga
arftagaren, och icke så litet fåfäng
öfver sina egodelar: men
"skapade ting kunna icke göra
menniskor lyckliga!" sade
honom engång den litet äldre
torparesonen Mathias, som
arbetade på hans gods, och för
hvilken Leonard beklagat sig
att han icke kände sig lycklig,
hvilket var underligt, dä ban
var så rik, och egde det hvad
han önskade. Ar du då lycklig
i din fattigdom, Mnthias?
frågade den unge herrn.
"Ja, det är jag," blef
gossens blida svar, "ty jag
saknar icke mitt dagliga bröd, och
somnar belt sött och djupt
efter dagens arbete, så att jag
ej hinner tänka på annat än
min aftonbön, som mor sagt
att jag aldrig skall glömma."
"Jag tycker att du måste
föra ett bra tråkigt lif, du
också, kära Mathias;" sade
Leonard och lemnade honom för att
begifva sig till stallet, der han lät
sadla "Tamerlnu" sin sköna,
svarta favorithäst, pä hvilken
ban i sporrsträck red bort. Men
icke uess mindre återkommo
torpargossens ord i hans
tankar, och han drogs omedvetet
till detta naturens barn ined
sin enkla förnöjsamhet. En
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
