Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146
meln inetl de små hvita
ulltapparne, som här och
detsamma omkring i det ljusa
hlå.
Vid hörnet af norra
Espla-nads- och Michaelsgatorne stod
en liten trasig pojke med en
lada full af svajfvelsticksaskar
på armen. Han vnr visst icke
vill klädd, ty rocken var sä
söndrig, att skjortan stack 1’ram
och skjortan var äfven söndrig,
sä att. blotta barmen lyste.
Och dessutom stucko tårna
här och der ut från stöflarne,
och på ena knäet af de gråa
byxorna var ett fyrkantigt hål.
En stor mössa med söndrig
skärm var hans hufvudbonad,
och hon satt för sin storleks
skull långt i nacken. Den
stackars gossen stod der med
bleka kinder och såg med sina
klara hlå ögon bedjande på dc
förbigående och yttrade
emellanåt med rädd stämma,
under det ban framräckte sin
ask: „ska" de’ int* vara
stickor?1* Alen ingen ville just
höra, knappt se på honom, och
blott en och annan gaf honom
ett snäsigt svar, att ban ej
skulle stå i vägen. Många
fina damer med frasande
klädningar, floroch fladdrande band
vågade ban ej alls tilltala, ty
de gingo så nådigt och gåfvo
honom bistra ögonkast, att han
blott ej skulle med sin trasiga
kostym göra dem generade.
De ville helst slipna att synas
tala med en så illa klädd gosse.
Endast sparfven, soui satt på
fönsterposten ofvanför, säg
vänlig* pä honom När sfi ingen
ville göra handel med den
stackars Olof, vände ban sig
stundom tnot takrännan, som
var der vid hörnet, oeh
torkade bort några tårar ur sina
ögon, i det ban tänkte på sin
lilla syster derhemma och sin
sjuka moder, hvilka knappt
hade något att ätn. Hans fader,
som varit skomakare, hade dött
för ett år sedan, — Men nu,
dä klockan blifvit ett och
skolornas förmiddagsläsning
slutats, begynte det komma stora
flockar af skolbarn förbi
gossen med svafvelstickor. Frän
Michaelsgat.au kommo
Lyce-isterne och liings
Esplanad-gatan Normalisterne och
Fruntimmersskolans elever, och
Olof fattade åter hopp om att
få något såldt, ty ban trodde,
att dessa små menniskor, af
lika ålder som ban, skulle vara
vänligare och hjelpsam ma re än
de stora. Och så bjöd ban ut
åt dem sina stickor: men ban
visste icke, att de ej alls
behöfde sådana. Då hörde ban
med grämelse hur den ene sade:
"ingalunda kunna vi äta dina
stickor," och den andre: "gå
ur vägen du trasigc gatpojke,"
ty de skyndade sig hem att
äta. Men Olof hade intet
mjölkglas, ingen smörgås att
skynda till, der i det dystra,
fuktiga hemmet, och han hade
varit glad, om ban hade haft
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
