Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
147
några af de brödkanter, som
den tandlösa tant Fredrika vid
handelsman llellmins
middagsbord skar afliinpskifvornaoch
hvilka sedan gåfvos ät grisarna.
Bland de små skolflickorna,
som skyndade till sina hem, var
äfven Hedda Helhnin, oeh
med en hop andra kom hon
gående förbi Olof. Just då de
kommit till hörnet, der ban
stod, skyndade en Hock
skolpojkar med långa steg från
Miehaelsgatan, oeh de slöttei
förbifarten omkull Olof, som
sn af va de mot en gatsten. Man
föll mot trottoaren oeh hans
låda med stickorna slungades
mot skolflickorna, oeh en af
askarna slog Hedda mot
kinden så, att det blef en rispa
i huden. Häröfver blef hon
myckel uppbragt och ropade:
„du stygga, otäcka tiggarpojke
gör ej annat ån il!a!u ocb så
sparkade hon förtrytsamt några
af askarna i rännstenen, der
de snart bortfördes af det
smutsiga vattnet från gatan.
Den stackars Olof steg upp
oeh begynte bittert gråtande
samla sina stickaskar, och ban
kände sig så grufligt olycklig.
Och så kom till på köpet, lifi
han väl fått askarna i lådan,
en polis och sade med hård
ton, att han skulle laga sig
derifrån och att så trasige
pojkar ej få hänga i hörnen,
der förnämt lolk går fram. Och
så måste han tued de
qvalfitl-lastc känslor i sitt lilla hjerta
vandra bort frånEsplanadgatan,
der alla andra med glada
anleten fröjdade sig åt den
herrliga vårfriska dagen. — Redan
tänkte Olof, att den gode
Guden alldeles förgätit, att hans
lilla väsende och han3 stora
tunga sorger funnos till i
verlden. Då just kom vid
Skil-nadstorgct en liten pojke med
en cigarrstump i handen och
sade: "ge mig, hör du, en låda
stickor, att inan får sig en
rök!" Glad torkade Olof
tårarna från ögonen och gaf.
Den andre pojkens kläder voro
alldeles öfverstrukna af alla
möjliga färger. lian var blå
om näsan och hakan ocb
händerna, och litet rödt hade han
vid örat; ty ban var en af de
pojkar, som arbeta i
tapetfabriken v<d "långa bron."
Innan ban gick, sade han: "du
ser så blek ocb sorgsen ut,
kamrat; bär skall du få tio
penni på köpet, ty jag har fått
min veckolön i dag. Adjö med
dig!" Och så vandrade den
hurtige „tapelpojken" med
långa steg vidare. Glad
tackade emellertid Olof Gud i
sitt hjerta och skyndade till
en bagare litt köpa ett bröd
åt sin syster och sin sjuka
mor. Och hvilken glädje
strålade icke nu pa lians anlete,
da ban delade brödet mellau
systern ocb modern! At sin
mamma hade ban dessutom
köpt för fem penni svagdricka,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
