Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
163
befalla sig af maktens stämma.
Edra oeh mina åsigter skilja
sig så väsentligt uti allt,
my-lady, att jag iCrtviflar om att
någonsin vinna ert bifall vare
sig för mina känslor, eller mitt
uppförande. Witt orubbliga
beslut är att. tänka oeh handla
för mig sjelf; ehuru jag mer
än väl vet. att de som afvika
från den allmänna stråkvägen,
vare sig i ord eller handlingar,
alltid äro utsatta för simpla
obildade själars åtlöje och
förföljelser. Den som bär den
första facklan ned i sanningens
djupa och outforskade schakter
utsätter sig alltid för omätliga
faror. Men hvilka skatter
glömma ej dessa grufvor och
hvilken låghet ntt tveka att dit
nedtränga! — men jag
glömma mig! — Tais-toi, [-Jcun-Jac-(]ues,-] {+Jcun-Jac-
(]ues,+} ön ne ta comprenå pas.
Det är kanske icke ur
vägen att underrätta er, mylady,
om att jag, kännande afsmak
för det så kallade eleganta
lifvets ytlighet, och oförmögen
att lefva utan vänskapens
rena nöjen, valt till bostad en
väns anspråkslösa och fredliga
boning, hvars tycken ocb smak
sedan långe af mig äro kända,
en vän hvars snille jag
beundrar, hvars dygder jag högaktar,
hvars föredöme jag brinner
af längtan att kunna följa!
"Ehuru min mun föraktar
att. använda låglictens och
beroendets krypande språk, så
glömmer jag likväl icke all den
godhet jag har er, mylady, att
tacka för. Det har icke varit
Utan en pinsam kamp som jag
kunnat besluta mig för att
öfverskrida grånsorna af det —
som så falskt kallas pligten.
En fi i och ur hjertat gående
tacksamhet skall alltid utöfva
sitt obestridliga och obestridda
herravälde öfver mitt hjerta
ocb initt förstånd. Er
Anna Angelina Warwicku.
P. S. Det vore fruktlöst att
söka taga reda på min
tillflyktsort. Allt hvad jag begär är,
att man i fred måtte låta mig
njuta at den oblamlade sällhet,
som väntar mig".
Andra kapitlet.
Resan t Wales.
Lifvad af hoppet att i sin
Aramintas fristad finna en
o-blandad sällhet, och stolt
öfver den själsstyrka och det
mod hon trodde sig ha
utvecklat då hon flydde undan sina
^aristokratiska följ a re",
anträdde miss Warwick sin resa till
södra delen af Wales.
Hon hade den olyckan, tv
det är en stor olycka för en
ung svärmisk flicka, att icke
stöta på något binder, något
äfventyr, någonting
anmärkningsvärdt under hela sin resa.
Med en trygghet utan
utmärkelse anlände hon till Cardiff
och tog der in pà ett
värdshus. En hnrpoepelare stod i
korridoren: och anslog några
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
