Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bard frän nutiden, jag
föraktar dig, gå! Gud ske lof, nu
år lian sin kos, tillade hon
helt högt, då han hade lemnat
rummet: ändtligen kan jag då
öfverlemna mig åt hvilan.
Hon öppnade fönstret, för
att inandas frisk luft; men knapt
hade hon repeterat de två
första verserna af en epistel
tillegnad hennes Araiuinta, innan
en liten ostyrig slyngel, som
med sina kamrater lekte på
gården, fick sigte på henne,
och visade henne åt de andra
hvarpå hela bandet störtade
sig emot det fönster der
Ange-Ijna stod och bedöfvad^ henne
med ropen: — Gif mig en
penni! i de mest olika
tonarter af den mest larmande
oförskämdhet.
(Forts.)
En glad dag.
Fru G rön ström höll skola
och bodde i det nätta,
livit-rappade huset, i slutet af den
långa gatan. Den lilla
boningen såg, i synnerhet om
sommaren, mycket treflig och
inbjudande ut emellan de
lummiga tråden, som omjiålvo den,
och i trädgården växte så
sköna rosenbuskar, med de
röda-ste rosor under den varma
årstiden. Men nu var det icke
i-ömmar, nu var det vinter, och
en herrlig vinter dessutom, som
om dagarna bestod sig en
gyllene sol, hvilken lyste så grant
på de hvita drifvorna och de
rimbestrüdda träden, så att de
tindrade förunderligt vackert.
Fru Grönström stod i
solskenet på trappan och nickade
vänligt at barnen, hvilka yra
och lekfullt glada stormade tit
ur skolrummet, ut på den
sol-beglänsta gårdsplanen ocb
derifrån sedan vidare. En del
trippade äå nätt och sedesamt,
så länge de voro i fru G
rön-ströms åsyn, men då de väl
hunnit ur på gatan, kilade de
af, sri mycket de små benen
det tilläto. Men de mest yra
kunde ej afhälla sig att redan
på gården visa sig i sitt rätta
ljus. De kullrade omkring i
drifvorna, så att en del
förlorade sinn strumpeband och en
del sina vantar och ställde sig
derpå i försåt bakom porten,
trakterande de förbigående med
snöbollar. Den första bollen
träffade en lärd professor, som,
försänkt i djupa tankar, vand l
ade gatan framåt, trummande
på sin snusdosa; snusdosan föll
honom ur handen, den hvita
snön blef alldeles brunprickig.
Hvad ilen stackars professorn
blef flat! Den andre snöbollen
träffade en bestyrsam
hushållerska, som kom ifrån torget,
med sin korg på armen, och i
koigen hade hon foglar. Hon
var hjertligt förnöjd, den
goda hushållerskan, öfver att
hafva fått fogel, "eftersom
ingeniören var alldeles tokig
efter tocke der", och då snöbol-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
