Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170
Gladt oeli enkelt, som i forna dar.
Ni det åter der i Norden har.
Aldrig anas det i "stora verlden,"
Huru sällt der flyta lifvets dar.
Med så litet nöjs der hvar och en
Som en fogel, sotn blott har en gren
Att få sjunga på, och blåa himlen
Ofvanom — och frö i boet se’n.
Sä det lefs i Norden, — och man är
Glad och rask och tacksam alltid der.
Norden älskar jag. Hvart helst, i verlden
Jag än jagas må, — är den mig kår. —
Snart jag fosterbygden återser
Och de alla kära ställen der,
Ser midsommarsolen bakom bergen
Blott ett ögonblick sig sänka ner.
Mången ljung på ödemarkens stig
Blickar åter vänligt der mot mig.
Men du ljufva! — fåfängt mina blickar
Spana nu i sommar efter Dig.
Meti jag vet att ifrån Lapplands fjell
Sänder Du mig mången fridfull qväll
Någon helsning, som med aftonvinden
Kommer — och mig gör så glad, så säll.
Och ett vågens brus från Kolas strand
Når mitt öra, i mitt hem ibland
Och jag tror att Du på mig dä tänker.
Der Du gungar mot det Norska land. —
Jag försjunkit uti drömmar nu —
Men min svaghet känner, lilla älskning, Du! —
Ack förlåt, att vemodsfull jag blifvit;
Ty en orsak till det, vet Du ju.
Våren står uti sin fulla prakt,
Vittnande om Herrans nåd och makt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
