Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
173
På en elegant blomställning
stotio, i vackra krukor, de
skönaste blommor lilla Banna
någonsin sett oeb en stor mjuk
matta betäekte bela golfvet, den
stackars flickan kände sig så
ensam oeb öfvergifven i all
denna, aldrig någonsin anade,
herrlighet. Dörrarna voro alla
öppna; bon såg en lång
sträcka af rum, det ena vackrare
än det andra, och en
kannrie-fogcls sång klingade ätula fram
till henne. Men der kom lilla
Ester inspringande. Nu var
allt godt och väl. Öfverallt
förde hon sin lilla,
förvånade vän. Först dock in i
fadrens rum, der han satt i en
beqväm länstol, läsande en
tidning. Då ban varseblef
barnen, satte han bladet från sig,
hälsade vänligt på Hanna och
kysste sin lilla dotter på
pannan. Då de åter
aflägsnade sig, gaf hnn dem, leende,
hvaroehen en liten
silfverpen-ning att köpa snask för, som
ban sade. Nu skulle Hanna
bese Esters leksaker och
deraf fanns en stor mängd.
Hannas ögon glanste af fröjd, då
hon besåg allt. Der funnos
dockor af nlla slag, tillochmed
ett litet lindebarn, som kunde
skrika, hästar och vagnar,
tennsoldater, kokkärl, små stolar,
bord och sängar, bilderböcker,
ja, der fauns så mycket saker,
att den lilla Hickan ej visste
hvad som till slut var
vackrast. Nu skulle de leka. Men
för att dockorna skulle kunna
traktera hvarandra, kom
Annette in, med en stot bricka, fylld
med äpplen och pepparkakor,
hvilken hon lemnade åt
barnen, men dockorna hade god
rnntlii8t, och Annette flck lof
att fylla brickan om igen,
upprepade gånger. Så förgingo
några timmar och det blef
middagstid. Hanna ville ej
gerna sätta sig vid det präktiga
middagsbordet, men det måste
hon, sade både Ester och
hennes pappa. Och de satte sig
alla. Lilla Hanna beskådade
med strålande ögon de granna
sakerna på bordet och såg
med förvåning, huru den ena
rätten efter den andra bars in.
Efter middagen for baronen,
med de båda små flickorna,
ut att åka, och en grann
betjent kuskade. Hvad
bjellror-nn klingade vackert, hvad snön
knarrade och huru hastigt det
gick framåt. De foro också
förbi lilla Hannas hem.
Mormor såg ut genom fenstret, men
hon igenkände ej Hanna, som
salt i den fina släden, och det
tyckte den lilla flickan var så
roligt, att hon skrattade med
full hals. Och baronen och
Ester skrattade ined. Då de
kommit hein, kysste lilla Ester
sin pappa och frågade, om
Hanna ej kunde få qvarblifva
öfver natten. „Gerna, min flicka,
om hon sjelf så vill!" svarade
ban. Glad sprang hou då till
Hanna och frågade, om bon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
