Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2-21
jag älskar er at allt mitt
hjerta! Det år rätt! flet är rätt!
tänkte Clara Hope.
Lady Diana drog sig något
åt sidan för att rådfråga en
person, hvars råd alltid
öfverensstämde med hennes egna
önskningar.
— I mitt tycke har ni
tusen gånger rätt uti, att inte
vidare bry er om en ung
flickas lycka, som har ställt till
en sådan skandal, sade miss
Burrage med sakta röst till
henne.
I detta ögonblick närmade
sig de promenerande ett ställe,
der de sågo eti liten gosse
sitta med en guitarr i handen,
som sjöng ocb
ackompagnera-de sig sjelf.
— Ah! det är min lille vän!
utbrast Clara Ilope. — Jag
tänkte just på er och
längtade efter er. — Har ni ännu
händelsevis den medaljong i
behåll, som (len unga fröken i
morse gaf er? den der vackra
medaljongen, min gosse?
— Hvad behagas? frågade
den lille Louis.
— Han förslår inte ett ord
uf er skottska rol välska, sade
miss Burrage ined ett
hàule-ende, och måhända har ban
ej i sin fransysk» pension gjort
lika stora framsteg som ni!
e-meliertid skall jag försöka att
göra det begripligt för honom,
om ni vill säga mig, hvad ni
önskar fråga honom.
— Det var en sådan der
medaljong, sade Clara, i det
hon visade på en, som
hängde kring hennes egen hals.
— Ah, jng förstår, sade den
lille fransmannen, i det ban
ur sin ficka framdrog en liten
leksaksask. — Se der, der är
den som den unga fröken gaf
mig; cn god fröken, —
tillade ban i det. ban visade
medaljongen.
— Det är miss Warwicks
medaljong, jag är säker derpå!
utbrast miss Burrage i det
hon bemäktigade sig
densamma. — Se der den inskription
åt hvilken jag väl tjugu
gånger haft lust att skratta mig
till döds: — „Den okända
vännen!"
— Då jag hörde er läsa
den unga damens signalement
i tidningarne, trodde jag
genast alt det vur miss
Warwick, som jag på morgonen
hade sett, sade Clara Hope.
Ni bar sett henne? hvar?
utbrast lady Frances lifligt.
— I Bristol, i pensionen,
sade Clara: men hon är ej
mera der oeh jng kan inte
sägn hvar hon nu är.
— Men jng vet det! uibrnst
den lille Louis. — Jag såg
tlen unga fröken stanna
utanför ett bus: jag var på gatan
och kan nog visa er hvilket.
— Ni tror det, min lilla vän?
Välan, för oss genast dit,
sade lady Frances.
— Ni måste ursäkta mig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
