Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
slukade i siü med prr
anmärkningsvärd ghipskliet.
Det är en riktig
qvinn-lig Sancfto Pànzii, sade
Angelina till sig sjelf, men
lirn-nes egen likhet med
väpnarens herre föll henne icke ett
ögonblick in. Så bilda äro vi
för våra egna fel och
svagheter!
— Hvem är denna unga
fröken? frågade
frukthnndler-skan Betty Williams, medan
miss Warwick i den
grymmaste spänning med oroliga steg
mätte golfvet.
— Det är en ung fröken,
svarade Betty, i det hon
mellan hvarje mening tog sig en
bit af kakan; en ling fröken —
som hon — tappat sin —
— Sitt hjerta? Jag gissade
det!
— Nej, sin börs! sade
Be||y med en ton, som visade
huru mycket allvarsammare hon
ansåg denna förlust vara än
den andra.
— Sin böra, Gud i himlen!
Då måste ni betala både
ala-cen, ilet sönderslagna thefatet
och ostkakan.
— Men hon har mycket
pengar i sin kappsäck i
Llnn-weatur, sade Betty.
— Helt säkert vet miss
Hod-ges inte att jag är här? sade
tniss Warwick — — —
hennes Angelina;
— Hon kominer nog genast
ned, min fröken, sade inrs
Bert rand. - Nåväl, ruin flic-
ka. fortfor hon vänd till
tjenst" flickan som just visade sig
i dörren.
– Hvad då, min fru?
frågade denna best röt.
— Hvad då? upprepade mrs
Bertrnnd; skickade jag dig
inte upp för att såga åt miss
Hodges, att ett ungt
fruntimmer genast ville tala vid
henne?
— Nej, inin fru; jag hörde
blott, ntt jag skulle gå upp
till miss Hodges: jag trodde
ntt tlcl var för att föra upp
den der bränvinsbtiteljen och
vattnet. Och det gjorde jag
äfven. Men jng skall gå
tillbaka och underrätta henne om
frökens besök.
— Bränvin! utropade tniss
Warwick, på hvilken detta ord
lintle gjort ett djupt intryck.
— Bränvin, jn bränvin,
upprepade Betty Villianis. — Alias
Hodges brukar alltid hälla
bränvin uti sitt the.
— Bränvin! O, då kan det
ej vnrn min Arnmintn?
— Ah jo, det är nog bon
sjelf; ni misstnr er inte, min
fröken, snde mrs Bertrand, —
om det nämligen är
författarinnan till romanen:
Aramintas sorger. Jag känner nog
till den saken, ty det är här,
som jng rar emot
subskriptionen derpå.
Angelina hade ej tid ntt
reda sina tvifvel innan
ijenste-I tlicknn kom tillbaka.
— Min fröken, miss Hod-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
