Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•224
ges ber helsa or, aiulé hon,
och ber er stiga upp. Det
är två trappsteg. Akta er, att
ni ej faller.
Innan vi införa vår
hjeltinna i ilen okända vännens
helgedom, måste vi anföra det
samtal som fördes emellan den
älskvärda Araminra oeli
hennes Orlando, medan miss
Warwick väntade der nere i
butiken. Må våra läsare tänka
sig en qvinna försedd med en
figur och ett ansigte SOin
naturen påtagligen hade ämnat
för ett annat kön, med en
stämma och åtbörder, som
skulle kunnat komma äfven den
mest robuste karl att rygga
tillbaka. Sådan var
Arainin-in. Hon satt tillbakalutad i
en stor länstol, med benen i
kors, framför ett thébord,
hvilket utom de vanliga
tillbehören, äfven hvarjehanda
heterogena saker befunno sig, för
hvilka det vore omöjligt att
närmare kunna redogöra.
Vid denna skönhets fötter
låg en ung, mager qvåkare
på ett knä, med ett blygt och
enfaldigt ansiktsuttryck, han
hette Nathaniel Gazibo.
— Ni förstår således mina
vilkor, Naity? sade miss
Hod-ges med en ännu mera man-
lig stämma än hennes
ansiktsdrag. Om jag räcker er min
hand, och gör er till min
make, så år det blott på det
vilkor, att ni ej i någonting
motsätter er mina önskningar?
— Jag lofvar det, svarade
Nat.
— Ni lemnar mig äfven
fullkomlig handlings- och
tankefrihet och låter mig
fullkomligt oberoende af er följa mitt
snilles ingifvelse!-?
— Jag lofvar er det.
— Och att ni i allt låter er
ledas af mig?
— Jag lofvar er det.
— Och att ni bela ert lif
skall älska och beundra mig
lika mycket som i dag?
— Jag lofvar er det.
— Svär derpå, fortfor den
mycket fordrande bruden.
— Det kan jag ej, svarade
den saktmodigaste bland män!
jag kan ej svåra, min Rachel;
jag är qväkare; men jag skall
bekräfta det.
— Svär! svär! skrek den
sköna med befallande röst,
eller skall jag aldrig bli er
A-raminta.
— Jag svär det, sade Nat.
Gaxabo med blyg stämma.
(Forts.)
U B T* 8 lyGFOKS,
I It c ti rf ii r K «* rl t r b o I in b boktr)’i-kerl 1812.
KOmtedt: /, Heimbürger.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
