Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•260
Af den lockande musik —
Och snart låg min kropp på
sanden
Under böljan som ett lik.
Då den gamle necken trädde
Fram till mig och sad’’ sitt
namn . .
Stygge gubbe, som förledde
Mig att dö i böljans famn!
Nw för evigt, så han talar
Ar du mill i djupan våg,
Och till jordens glada salar
Får ej mera stå din håg.
Men som blomma skall du
ljunga
Der vä vågen upp och ner,
Du får höra foglar sjunga,
Du får se hur solen ler.
Men om qvällen skall du gifva
Mig en kyss i böljans famn
Sedan skull för menskor blifva
Neckens ros ditt vackra namn.71
AL —
Den gula rofvan.
Krän tyskan af — Cnrolus. —
Första kapitlet.
Vid vägen, jng vet ieke mer
hvar, låg ett stort och skönt
värdshus, hvnrs värd var en
tjock och fet man, som, när
han om Söndngen stod vid
dörren, klädd i sin röda väst
med silfverknappar ocli i hvita
skjortärmarnn, såg ut. just som
ville han säga:
– Se, jag är deri rike
värden på „bvita svanen," och I
andre ären blott sämre folk i
jemnförelse med mig.
Så högmodig ban var, sa
bårdhjertad var ban äfven; ocb
liksom ban aldrig grep i den
gröna sammetsinössan, för att
helsa på andra menniskor, så
grep ban heller aldrig efter
plånboken för att derur gifva
något åt de fattiga. När
någon bad honom otn någonting
brukade han sägn, ifall ban
var vid godt lynne:
— Gud hjelpe eder! Vi
behöfva sjelf vårt guld och
kasta icke bort det åt
dagdrifvare; — men var ban illa stämd,
och detta var oftast fallet, så
skickade ban honom till
djefvulen.
Så hände sig en afton —
det var ett styggt, kallt och
regnigt väder — att det
bul-tnde på fönstret till
värdshuset, och då värden öppnade
fönstret och frågade:
— Hvad är det?, svarades
det:
— En fattig gammal inan
som icke orkar gå längre
denna natt. Gif mig, för Guds
skull en bit bröd och ett natt-
I läger.
— För Guds skull har
„hvi-ta svanen" ej ens ett glas
vatten att bjuda på, svarade
värden, och slog igen fönstret;
och inne sade ban ännu, nog
högt så ntt man kunde höra
Ci
det derute:
— Det vore just skönt för
I mig, att herbergera sådant tig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
