Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•261
garfolk. för att de skulle
passa på tillfället och visa
tjcn-stekamraten vägen.
Den fattiga
vandringsmannen hörde nog detta, men
sade ej ett ord, utan gick
långsamt öfver vägen, och klap-
Iiade på vid ett litet hus, i
hvii-;et bodde en fattig man med
sin hustru. Hustrun sat.t och
spann vid skenet från en lampa
och mannen läste för henne
ur bibeln, och ban hade just
läst orden: Beder och Eder
skall varda gifvet, söken och
1 skolen finna, klapper och
eder skall vara upplåtet." Dà
bultade den gamle mannen på
fönstret, och när hustrun
frågade: hvem är der? svarade
han nu liksom han hade
svarat värden. Då nu mannen
derinne hade hört detta, tog
ban lampan, gick ut och
öppnade dörren; derpå bjöd ban
den gamle handen, och hjelpte
honom öfver tröskeln! ty ban
var belt och hållet genomdränkt
at regn. Och då ban trädde
in i stugan sade hustrun
vänligt :
— Välkommen; och
mannen :
— Guds frid fader! Ty
vandraren såg i sin torftiga drägt
dock mycket ärevördig ut.
Derpå redde de åt honom en plats
på bänken vid ugnen ocb
torkade hans kläder, och hustrun
satte en gryta med potäter på
elden och lagade i ordning
qvällsvarden. Och när de nu
sutto vid bordet och bjödo
vänligen den främmande att.
taga för sig, blef denna rätt
glad och sadeefter många
fromma och gudfruktiga ord helt
förtroligt till värdsfolket:
— Jag menar, I ha’n just
ingenting öfverflödigt och dock
emottagen i mig sà vänligt.
Gud Vedergälle Eder! Önskcn
I ingenting?
— livad skulle vi önska
oss? sade mannen. Vi hafva
ingenting för mycket, men vi
lida äfven ingen brist, ty vi
äro båda friska och kunna
arbeta.
— Och Ni, unga qvinna,
sade fremlingen, är äfven så
nöjsam, som eder man, att ni
ej kan önska Eder någonting?
Då rodnade hustrun och
mannen sade skrattande:
— Hon önskar sig väl
någonting, men hon vill icke säga
det. Icke sant Elsa? En
gosse önskar du dig i vaggan?
Frun blef ännu rödare och
sade:
— Ja, ja, om det vore Guds
vilja:
— Nå, sade fremlingen,
dertill kan ju väl med Guds hjelp
blifva låd. Men om gossen,
istället för detta lilla hus får
ärfva ett större, och en trädgård
dertill, och ännu någonting
annat, så vore detta likväl
ingenting ondt.
— Men skriften säger,
svarade frun att de som vilja blifva
rika falla i frestelse; och det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
