Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•267
Hon tror pä kaffet likväl än
Och mart skall hon väl spå
igen
— En bättre lycka nästa gång,
llon säger hvarje gång.
Om Ju har tid att prata
bort
En Liten stund, en enda, kort,
Mtl eftermiddag skall du gå
Att, helsa på dem då.
Den yngre syster sitter nöjd
Uti sin väfstol, hennes fröjd.
Och väfver ]id med raska tag
Som fordom än i dag.
Den äldre åter, håller pä
Alt sticka strumpa såsom få
Kan (jöra det: sä utmärkt väl
Blir både skaft och häl.
— Caroluå. —
Den gula rofvan.
Från tyskan of — Carolus. —
(Forts. o. slut fr. föreg. n:r.)
Tredje kapitlet.
Ett år var just förgånget
sedan det störa undret.
Svanvården satt vid ugnen och
hörde huru det regnade och
stormade precis liksom den
aftonen då den gamle mannen
så ovänligt blifvit bortjagad.
Det var naturligt att han nu
åter tänkte på den historien;
ty den låg honom städse i
sinnet; ouh då ban så satt med
korslagda armar brummade
ban för 6ig sjelf:
— Hellre hade jag då velat
att djefvulen hade tagit mig, än
att jag bort jagade den gamle
hexniästaren från min dörr!
men hvem kunde väl vara klok
nog oeh veta det?
Och under det ban f i
brummade, klappade det åter på
fönstret och storme;i tjöt
vildare än någonsin. Då stod
ban upp, stälde ljuset i
fönstret, och såg en gammal man
hvilken förekom honom helt
och hållet lik Bastels
ädelmodiga gäst, och bedjande sade
denne till honom:
— Gif mig, för guds skull
en bit bröd och ett natt läger.
Dessa ord och denna
stämma foro som en blixt genom
värdens själ, och han kunde
af glädje knappt svara:
— Ja. ja med största nöje!
Det skall vara mig den största
ära; jag skall straxt låta upp.
Så ilade han med ljuset i
hand ned för trappan, så som
man på länge icke hade sett
honom springa, och ropade i
förbigående i köket:
— Hustru, sätt fram hvad
du har; stek en tupp och
tillred en varm och präktig
vinsoppa. Men fort, fort, vi
er-häll a förnäma gäster!
Frun, som inbillade sig att
det var ett mycket förnämt
herrskap, ropade strax till sina
ijenatejungfrur och lagade allt
i ordning, men blef icke litet
förvånad då hennes man med
många bugniugar och
ureåk-I ter ledsagade in en gammal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
