Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gubbe som i sin torftiga grå
röck var temmeligen lik en
tiggare och bjöd honom stiga
upp i Herrerummet N:o 7.
Men ilen främmande antog
icke des a bjudningar, utan
sade, att han icke var stark nog
på benen och ville hellre
blifva i vårdsstugan, än att ännu
stiga en trappa upp. Värden
erbjöd sig att med största
nöje bära upp honom; men
främlingen förblef vid sin vägran,
och satte sig ned i ländstolen,
hvilken annars ingen annan än
värden vågat, intaga. Denne
sprang nu af och an, skaffade
fram hvad kök och källare
förmådde, och hviskade i örat på
sin förvånade fru:
— Det är just
..tusenkonst-nftren", som åt Bastel på en
natt uppbygt det sköna huset.
Och hvad har Bastel kunna
sätta för honom, sade ban dertill,
än nåtrra par eländiga
potä-ter? När vi undfägna honom
väl, så skall ban länka ännu
bättre om oss.
Och frun sade detta åt sina
pigor, hvilka sade detta åter
grannarna, som åter sade
detta åt sina grannar o. s. v. och
inom några ögonblick gick det
som en löp eld kring bela
slätten a t hexinästareu åter var
der, och tagit in på uhvita
svanen," Ja, många visste redan
undren som han gjort; det
o-troligaste blef trodt, och ingen
unnade åt värden denna lycka,
hvilken såsom de menade, nu
hade tillfallit honom. — Hvad
som icke på länge hade skett
skedde på denna afton: en
mängd gäster kom lill
värdshuset. Alla bord voro besatta,
och den som kunde komma
vid det bordet, vid hvilket grå
rocken satt, ansåg sig
särdeles lycklig. Denne var i
början belt stilla, åt och drack
hvad som sattes för honom.
Stundom knepte han upp
rocken som ban skulle hafva haft
varmt, och då skall en hafva
sett en präktig guldkedja, en
annan edelstenar på hans
tröja. När nu måltiden var slut
oeh rummet rått fullt af
gäster, bortsatte främlingen knif
och gaffel och inlade sig i
samspråk med värden.
— Det var i saltning en
skön måltid, herr värd! men
alltid är ni icke så vänlig uiot
edra gäster.
— Efter urskiljning, svarade
denne.
— Hvarför qvarhöll ni mig
då? frågade främlingen.
— Det kan jag i sanning
egentligen icke säga svarade
värden; men jag tror mig icke
misstaga mig, oin jag håller
er för en förnäm kavaljer som
för ro skull reser „incognito".
Grårocken smålog och sade:
— Jag känner er nog
längre än ni kan tro, herr värd.
— Mycket stor ära, sade
vården och lyftade mössan.
— Ja, ni var som liten eu
genouidrifven vind t beutel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
