Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
27i
||lekare oeli blekare ocb teg
till slut belt vackert ocb
beskedligt. När nu larmet var
som värst, ocb värden satt der
såsom sönderkrossad, ocb
midnatten koin, stödde sig den
gamle med händerna mot
bordet och uppstigandet satle han:
— Jag måste denna natt
ännu vidare. Hvad är jag
skyl-dig?
— Värden ville ingenting
fordra, ty ban hoppades allt
ännu pä något stort underverk,
ungefär af samma
beskaffenhet som det, hvilket hände på
Bastels gärd.
– Ingenting? sade
främlingen: jag vill aldrig förtära
hos en sådan skälm någonting
för intet; och dervid kastade
ban ett. guldstycke på bordet,
så stort som det inre nf en
hand. Derpå stod han upp
och gick ut genom dörren,
utan att ens säga godnatt.
Men då ban nit stod på
tröskeln, vände ban sig om och
sade:
— Vi 6e hvarandra åter,
herr värd på Jlvita Svanen ,’TI
Gästerna gingo nu äfven alla
bort och ingen visste hvad man
skulle tänka om grårocken.
När nu stugan var tom, stod
värden ännu länge och säg
utåt fältet, och tänkte på de
långa och svåra
bekännelserna den gamle i hans namn
hade aflagt. Om sina synder
hade lian väl icke sä mycket
bekymrat sig; de hade ju gjort
honom till en rik man; men
att de alla hade blifvit
uppenbara och att han nu, med sin
bedragna förhoppning, skulle
blifva ett hftn för alla, detta
kunde hans högmod icke lida
och öfvervinna. Med en djup
suck trädde han uti till
bordet, på hvilket det
Storaguldstycket prunkade.
— Detta är dock någonting,
tänkte han och utsträckte
handen efter det. Men då ban
rörde vid det skimrande
guldet var det ett stycke af en
„;jtil röfva." Deröfver blef ban
sa förskräckt att ban död föll
till marken.
I detta tillstånd fann honom
hans hustru, och man kunde
icke mer få honom till lifs.
Värdshuset »hvita svanen"
blef nu tillmuradt, ty ingen
ville gå dit in; ännu mindre
köpa det. Tnga barn
efterlemnade värdshusvärden, oeh så
kom hans gods och guld, som
ban med syndiga medel hade
hopsamlat, i belt och hållet
främmande händer.
Men ßastel lefde i många
år i enighet och frid med sin
Elsa och sina barn, och
förblef alltid de fattiges
välgörare och en vän till alla
rättskaffens menniskor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
