- Project Runeberg -  Trollsländan / N:o 1-52. 1872 /
269

(1867-1873)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.



Mine ni ännu huru ni sköt
or hlincle furfar pä näsnn nieil
ärter genom ett glasrör, och
sedan låtsade som om
gossarne från gatan lindé kastat in
dem?

— Ja, det är sant, sade
värden, jag var en lättfärdig
fogel och måst q ännu skratta
när jag tänker derpå.

— Eder moder älsknde
bed-jandet oeh sjungandet, fortfor
grårocken, och höll äfven Eder
dertill. För hvarje språk
eller vers, soin ni kunde utantill,
gaf hon Er en kreutzer. Och
det måste man säga, Ni
för-tjeude något med Er
gudsfruktan. Penningarne utlånade ni
sedan för pant åt fattigt folk.
— År, det icke så?

— Jag liar alltid låtit mitt
guld arbeta, svarade värden,
förundrad öfver att främlingen
visste så mycket 0111 hans
barndom.

— Men den värsta och
största skälm var Ni dock i
skolan, fortfor den gamle. Alla
pojkstreck påhittade Ni och
satte i gång, men visste sä väl
att ställa Eder in hos lärarne
att Edra kamrater fingo
bannor men vi beröm.

— Hvem må denne vara
som vet allt? tänkte den
förskräckte värden; men då
fattade ban sig åter och tänkte:

— Nà, ju, ban måste ju
naturligtvis känna mer än andra
menniskor, atinors hade ban
ej kraft till så stora ting. —

Och då den gamle, för
hvarje skälmstycke soln ban
berättade om, skrattade och gästerna
instämde, så skrattade värden
äfven med och räcknade på
vädeigällning föl jande morgon.

F/cnlc kapitlet.

Så gycklade grårocken en
god stund och förhöll
svanvärden, under skratt och skämt,
hans synder. Från bnrna
upptågen och pojkstrecken kom
han till ungdomsupptågen, och
så allt vidare — och snken tog
en allt allvarsammare och
betänkligare karnktcr, så att
värden med allt väld, eom ban
gjorde på sig, dock icke mer
kunde f rambringa något skratt.
Der förekommo historier om
falska skuldebref, 0111 falska
vittnen och dylikt. Ocb då
den gamle, belt tydligt och klart
visste berätta om hvarje
skälmstycke, och de hvilka af
värden hade blifvit bedragne,
eller barn och anförvandter till
de bedragne, voro närvarande,
uppstod en förskräcklig
uppståndelse i rummet, och pa
äretitlar såsom tjuf, spetsbof,
och så vidare, sparades icke,
och på hotelser icke heller.
Värden ville nu vända allt till
skämt och nekade både det
ena och det andra. Men det
hjelpte honom till ingenting.
Grårocken visste allting bättre
och tvang honom att sitta på
sitt ställe. Då blef värden allt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:43:55 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/trollsl/1872/0273.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free