Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•274
Och fästen blott fjortonånga flickan
Hon hellre satt helaste dan ined strumpstickan
Ån lekte och. giäddes med syskonen små,
Ty det var så barnsligt och löjligt, också.
Ibland i en knut den vackraste dagen
Hon kunde studera de vana behagen,
Som utmärkte Romeo, ynglingen skön,
Och sucka: „att döden ska, blifva hans lon!u
Och sedan hon såg upp till himmelens fäste
Och såg uppå månen och tänkte: „den bäste,
Det är dock Gref Robert utaf Normandie;
/ dater han far ju dem alla förbi.n
Men hur’ det begaf sig, en qväll hon sig kände
Så underligt stämd och en bön hon uppsände
Till honom, som blickar i menniskans själ,
Och bönen den gjorde så innerligt väl.
Och ljuset hon släckte och slumrade sedan,
Och månen, som bra länge varit i nedan
På henne nu kastar sitt silfrunde sken,
Och drömmarnas tomtar infinna sig ren.
Och hastigt de ändrade rummets möblering,
Ja, det fick af dem äfven ny tapetsering
Och blef att se ut, som ett dammigt ska/fri
Med böcker och midicins/laskor uti.
Och Netta, som drömmer, ser der sig nu sitta
Med brillor på näsan och titta och titta
På böckernas dammiga, mögliga blad,
Och hon var, som förr, allting annat ån glad.
Med sjuttio år uppå nacken hon skakar
Sitt skrynkliga hufvud och brillornas hakar
De vilja ej hålla i öronen fast,
Så skröplig hon blifvit nu uti en hast.
Då framsteg till henne en tomt och berätta:
„Ilör på min gunstiga fröken von Netta,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
