Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•275
Förgäfves Ni söker i dammiga blad
Nu mera en tröstens, en fröjdernas rad.
Nu är det försent af romaner att leta
Sig nöje och trefnad, och det mel ni veta,
Det hade ni funnit i öfverflöd nog
I minnet om stunder, då sjelf ni gladt log.
Men nu är det så, att ni aldrig har varit
Förnöjsam och glad titi tiden som farit
Ni missbrukat har eder ungdoms vår,
Och deraf får hjertat på gamla dar sår.u
Men fröken blir vred, och tomten bort hoppar,
Och hon måste taga in prinsens droppar,
Och är se’n så olycklig, sur och så tvär
Och grälar så det uti örhinnan skär.
Och sådan var drömmen. Men Netta hon vaknar;
Och härefter aldrig man mer henne saknar
I syskonens lekar, i flickornas fröjd,
I ungdomens danser i dal och pä höjd.
Al. —
Höstvisa.
Nu är den glada sommarn slut;
Hvar liten ros har blommat ut,
Hvar fogel har nu tystnat af
Och. farit öfver stormigt haf
Från Finska fosterjorden,
Från hemmet, högt i Norden.
Mörk blef vår ljusa sommarnatt,
Ock solens strålar falla matt,
Och utan värme utan ljus
De blicka från sitt skumma hus
På snöbetäckta jorden
Som kall och hvit är vorden.
Med vågens sång och fogelns röst
For också glädjen från mitt bröst,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
