- Project Runeberg -  Trollsländan / N:o 1-52. 1872 /
277

(1867-1873)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

•27

För finske bonden än;
Pä åkern mor/nar säden
Och han får bröd igen.

Då börjar bli,•ken ljusna,
lian rak kan äter gä;
Men hjessan den förblifver,
Som förr den rar, så grå.

lian glömmer snart sin smärta

Vid dagens arbete,
Friskt klappar nu hans hjerta
Och gladt han synes le.

— (’arolus. —

Selma och molnet.

Selma satt en aftonstund
I en liten blomrik lund,
Vid det höga fjället, —
Men till jorden icke rar
Fästad hennes blick sä klar,
Den var höjd i stället
Upp mot himlaranden, hvar
. \ftonrodnan underbar
Purpurmanteln bredde.

• Sakta rördes Selmas mund
Der i fridfull aftonstund,
Och man hörde orden:
aHvarför, hvarför skaptes jag
Att min korta lefnadsdag
Dväljas långt pä jorden l
Hvilken ljuf och herrlig lott

det dock, som molnet fått!
Hon kan högt sig svinga.

11varför får ej också jag,
Lätt och fri med ljuft behag,
Mig i luften höja?
Der jag blefve ljus och skär,
Liksom hvita molnet tler,

Finge purpur slöja;
Och till jordens qval och grut
Finge från en sfer sä ljus
Jag befriad blicka.71

I detsamma Selma såg
Hur i lyst och långsamt tåg
Ner ett moln sig sänker.
Ner det sjönk vid Selmas fot,
Blomman, som det tog emot,
Hon med dagg bestänker.
Selma hör en stämma då
Mild och vek ur molnet gå
Och den hviskar sakta:

„ Klaga menskoburn, ej du,
’ljj din lott, långt mera ljuf
Ar, än mina öden:
l’y af stoftet född i dag,
Re’n i. morgon väntar jag
Af detsamma döden.
Mellan jord och himmel blott,
Ständigt sväfva är min lott,
Och i gråt upplösas.

Men du finnes evigt qvar
Ty ditt lif ej ände har,
Och du skall få höja
Dig, långt högre upp än /ag,
Och din sällhets sommardag
Skall för evigt dröja. —
Vandra nöjd din lef vad här,
Men din längtan, ditt begär
Ställ till rätta hemmet!*

Viktor Slarfvenfelt!

Se der är Viktor Slarfven
felt!

lian heter Slarfvenfelt,
För att det han iskall göra
I’å slarf blir alltid stäldt,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:43:55 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/trollsl/1872/0281.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free