Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•276
Med golens friska purpurglöd
Med sommar-blomman blå och röd
Som bäddades i jorden
Ar glädjen bäddad vorden.
Farbror Xirres sagor:
Den finska bonden.
I’d trappan invid stugan
Den finske bonden satt
Med pipan uti munnen,
Hans enda fröjd och skatt.
lians hjessa var så grånad
Och skum var ögats blick,
Och, då han sedan uppstod,
Så lutande han gick.
Han var visst mycket gammal?
Blott några fyrtti ar.
Hans ålder var ej tidens,
Af sorgen bur den spär.
livad hade han utt sörja,
Han hade ju sitt bröd? —
Så endast den kan tala
Som bor i öfverflöd..
Vet, Finlands son och dotter,
Den finske bonden får,
Långt mer än någon smaka
Af sorgens bittra får.
Han som en träl arbetar
På åkern alla dcür.
Och uppå svett och möda
Han aldrig nånsin spar.
Så grödan herligt väjcer,
Och allt är som sig bör;
Men då en frostnatt kommer
Som årets skörd förstör.
Då fins ej mjöl i qvarnen, —
Hvar skall man då få bröd!
Den sträfva, hårda barken
Blir hjälp i denna nöd.
Sä har ock denne bonde,
Som jag här talat om,
Fått mala mjöl af barken
När frost på åkern kom.
Nog hade han att sörja
Dä ät de stackars små
Som hungrade, han icke
En brödbit kunde fä.
Han kunnat lätt försaka
Men barnet, icke så:
Det hårda, bittra brödet
Var svårt att bita på.
Den finske bonden sörjer,
Men klaga kan ej han;
^Ati klaga," så han menar,
„Det anstår ej en man".
Han bär sin sorg i hjertat,
lian vill ej visa den,
Men snart, dock snart den
synes;
Sä lätt ej döljes den.
lians öga skumt då blifver
Och hjessan den blir grä,
Liksom en krokig gubbe
Han äfven måste gä.
Nu blir det bättre tider
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
