Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•286
tand ocli sä bar det ni’ i
stu-ian. Skyndsamt stängde de
till dörren och satte sig sedan
i en knut vid spiseln troende
sig nu vara fullkomligt
skyddade för den rasande fienden.
Men eldon, ty Anna hade
verkligen sett rätt, lopp som
en pil framåt. Marken var
torr och vinden blåste, och
länge dröjde det icke förän
den hade uppnått — stugan,
som snnrt blef uppbränd ända
till grunden.
Det vilda elementet hade
intet medlidande med de nrma
barnen; det kände ej deras
arma jämmerliga och fasansfulla
plågor och qval; det hörde
icke deras böner till Gud om
hjelp, det hörde icke huru de
ropade på Mamma och Pappa.
iNu hade det fått fria tyglar,
och nu skulle det riktigt frossa
nf sin frihet; det for fram så
långt ögat såg. Det gafs intet
hinder för dess framfart. Från
tråd till träd, berg upp och
berg ned, öfverallt banade
elden sig väg.
Torpargubben och hans
gumma gingo vid godt mod
dagens mödor och besvär till
mötes; gumman gnolade på den
vackra finska sången „IIonkain
kcskellä inökkini seisoo," och
gubben blossade väldigt ur sin
lilla pipsnugga. Medan de
sågo framåt, flög en liten gnista
ur gubbena pipa och stannade
i den mjuka, torra mossen. De
märkte ingenting, och skulle
de hafva märkt det, hade de
likväl icke brytt sig derom,
emedan de aldrig skulle
hafva kommit att tänka derpå, att
„af en liten gnista kan blifva
en stw eld.u
I god tid anlände de till
bondgården och så börjades
arbetet, som fortfor hela dagen,
afbrutet endast af frukost och
middagstimmarne. När
qvällen kom vandrade folket åter
hem till s;tt.
— Hör du Kajsa sade
gubben åt gumman under vägen,
di’ va’ då finurligt hvad di’
luktar brändt, och se på fällc
hur här ä’ mycki rök.
— Ja du, genmälte
gumman, samma säjer jag, men di’
ä’ troligen mjölnar-Kalle som
bränner kask.
— Kätt sa’ du; och härmed
afty3tnade åter samtalet.
Men de hade kanske gått
tio steg då en ändlös flacka,
betäckt med svarta
trädstubbar visade sig för deras ögon.
Nu anade de att det icke stod
rätt till, och begynte springa
öfver den ännu glödande
marken, för att så fort som
möjligt hinna upp sin stuga; men
ingen stuga var att finna blott
en grushög.
Iugen kan beskrifva de
arma menniskornas smärta, då
de, af sina för några timmar
sedan friska och frodiga funno
blott en hop förkolnade
ben-skifvor. Den arma modren för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
