Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2lJ3
ansågs vara cn stor heder att
1’örst klättra på ångbåten innan
landgången lades ut. — Efter
en stund, sedan hon sprungit
ett par hvarf omkring, helsat
på far och snor och Majken,
den lilla uppnästa pignn, helsat
från mommo och fått en
pepparkaka, cn kringla, eller ett
köttstycke att föra hem,
skyndade hon åter it t på bryggan,
efter det modren ropat till
henne: „fall icke i sjön, barn,
helsa så mycket till mommo!"
Detta upprepades hvarje
afton, och gossarne brukade
undra hvad hon i dag fick, om
•let var en „ Örfil," en bulla eller
litet kött för söndagen, kanske
också litet snus åt mommo.
Om söndagarne, tlå Lini bar
cn snyggare klädning och
Majken prydde ångbåten med löf
och blommor, koin madam
A-berg alltid till torparkojnn, der
hon drack några koppar kaffe
med sin mor oeh
torparhu-strun, språkade om ett och
annat och berättade nyheter
från staden. Ofta sjöngo de
ock en psalm tillsammans oeh
läste evangeliet för tingen. Lini
var då iblitnd hemma men
oftast var hon ute pä ströftåg,
på hvilka hon vanligen
sammanträffade med en hop
gossar, hvilka då gjorde allt
upptänkligt illa åt henne. En tog
fast Frippe och lät den simma
(d. v. s. höll den sä länge
miner vattnet, tills det arma
djuret ville qväfvas), de andra
retades med Lini, kallade
henne »mamsell Slippslopp," och
bådo henne springa i kapp med
sig, och om hon gjorde det,
så var någon alltid till hands
ocli gjorde käringkrok åt
henne då hon skulle börjn, så att
hon föll så lång hon var. Lini
vnr just icke rädd nf sig. Hon
försvarade sig så godt hon
kunde, och om hon ej visste
annat råd så klef hon, vig som
cn katt, upp i ett träd och
kastade stennr på gossarne om
de kommo efter.
Om morgnarne, då
ångbåten for bort, vnr Lini aldrig
vid bryggan, ty hon sof då i
sin sötnste sömn. Nå^ra
gossar påstodo dock att hon
brukade följa sin mor, om
mån-dagnrne, till ångbåten, men de
andra trodde ej ]>d det.
En dng sutto en hop gossar
på stranden, och språkade
ifrigt. Klockan var omkring sju
då en af dem utropade: „Hvart
i alin dar» skall inan nil slå
kors när ångbåts-Lini inte är
l är redan!" — „Jng slår vad,"
ropade cn annan, „att ilen
illmariga ungen gjort något fult
spratt som mommo fått reda
pà, och så har hon vackert
iått stanna hemma."
„ Eller kanske har hon
brutit benet af sig," förmodade
en tredje, „det vore just likt
henne, den lille maran."
„Vet ni hvad, pojkar,"
utropade en fjerde, „jag föreslår
att vi gå uppå berget och hviss-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
