Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•295
Herrans namn skola vi görn?
— »Jag vet ej;" modren
suckade, „far kominer strax, han
vet väl råd; huru i alla dagar
lilef hon nu så sjuk?" »Jag
vet ej"; mumlade den gamla,
,,hon kom hem på
förmiddagen från sina vandringar, och
sade ad hon var så sjuk att
hon ville lägga sig att sofva,
oeh när hon vaknade hade hon
brinnande feber." Nu inträdde
fadren och föräldrarne
samtalade länge om sin lilla dotters
skötsel. Så sutto de vakande
lill midnatt, lampan
kastade sitt dystra ojemna sken
öfver den sjukas feberheta
lemmar och de sörjnndes tysta
gestalter. Då den lilla klockan
förkunnade att midnatten var
inne, höjde modren upp
hufvudet: „ät det ej bäst att du
går att lägga dig, far?" Han
reste sig långsamt sägande;
,,kanske — jag skall bittida upp i
morgon." Dörren slöt sig
knarrande efter honom och det .blef
om möjligt ännu tystare än
förut, sedan den gamla
mormodren och torparhustrun gått
att lägga sig och endast
modren blef (|varsittande.
Om morgonen, då ångbåten
afreste satt en pojke och
metade. vid bryggan. Med
förundran säg ban att madam
A-berg ej for ined utan stannade
<ivar. – „Så att det står så
illa till," mumlade ban. —
Innan aftonen visste alla gossar
i bela bvn att Ausbåts-Lini
var farligt sjuk och att niadan
Åberg stannat i|var för att
sköta henne. — Dagar och veckor
förgingo. Gossarne sågo
hvarenda dag hum niaehiiiisten
A-berg vandrade af till
torparstugan, eller och huru de båda
makarne träffades vid
ångbåtsbryggan, samtalande om den
lilla sjuka.
En dag, det var en
lördagsafton, och alla gossarne hade fått
tillsägelse af sina mammor att
skynda sig hem, lör att gå i
badstugan, byta om skjorta och
dricka ölost, sägs mildan Åberg
jemte torparhustrun ovanligt
tidigt sitta pä bänken vid
bryggan. »Pass på, gossar," sade
Janne D. till sina kamrater,
»ungen blir nog snart frisk
igen, ty modren sitter ju och
stickar der så lugnt, hon är
bestämdt bättre." ..Det skall
bli lyckadt att se henne igen."
menade en antinn gosse,
„sä-kert fin oeh blek om näsan."
Då machinisten som vanligt
kom till sin hustru, syntes et i
leende på hans annars så
allvarliga ansigte vid någon
underrättelse som hon tycktes meddela
honom, hvarpå de alla tre
begåfvo sig upp till kojan. „Hon
är naturligtvis mycket matt
ännu," hördes madam Åberg
yttra. dä hon gick förbi gossarne.
Janne D. kutiHade på de
andra: ..Lini blir nog snart frisk
igen, snart sitter hon bär igen
med Frippe." Och derpå foro
alla gossarne hem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
