Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
29»
ligt ljuf, dalrade fram från hans
Hydda lefnnds glada och soliga
•stunder. Och barnet, som sjelft
var i vårens tidiga
knoppningsstund i lifvet, det säg
så många herliga saker der
upp i de blåa, sköna
rymderna, i de hvita molnens
underbara vexling och i foglarnes
och blommornas verld. Det
var som om det nu först
funnit sig riktigt hemmnstadt.
Bäckens lösta böljor dansade ja
så gladt och frimodigt, just
som en liten vildbasare till
pojke, hvilken gerna velat vända
upp och ned på bela verlden,
blomman neg så rodnande skön
der på ången och log genom
daggperlan mot solen, just som
cn liten flickn, hvilken i lifvets
rosiga vårmorgon tned en tår
i ögal leende slår upp det mot
sin moder. Ja, „uti den
vackra våren" var det verkligen
vackert. Och Våren styrde sitt
rike till allmän förnöjelse.
Men hans land och
besittningar förstorades snart, sagdt,
med hvarje stund.
Mèd hvarje dag lade sig flere
områden under hans spira.
Från en liten herskare öfver
osäkra besittningar, dem en
fiendtlig frostnatt lätt kunde
ödelägga, hade Våren blifvit
en mägtig regent öfver
välmående riken och fruktbärande
land öfverallt böljade deu
mognande säden på åkerfälten,
öf-veralh blomstrade blommorna
och gladdes At foglarnas sång.
Af alla under honom i
naturens verld lydande riken
hyllades han nu enhälligt som
konung. Och hans
konunganamn blef Sommar. Nu var
ban, i sin ålders blomma,
lycklig herskare öfver lyckliga
länder. Ingen under var det
derför om till lians ära firades en
fest pà denna lians äras stora
dag, då han stod på höjden
af sin magt. Naturen iklädde
sig sin fagraste bröllopsdrägt
med vackra spetsar af gröna
skogar ocli mantel af
blomstrande ängar och smycken af
de allra vackraste små
blåögda insjöar. Blommorna stodo
i sin praktfullaste
blomsterskrud, foglarne uppstämde sina
herligaste sånger, och öfver
denna sköna leende tafla på
sommarens fc6tedag utbredde
himlens Herre den vackraste
blåa mest solbeglänsta
himla-pall man kunde tänka sig. .—
Alla fiendtliga frostnätter mot
hvilka Våren och sedan
Sommarn manligt hade kämpat,
voro öfvervuuna och mörkret
var besegladt. Solen,
Sommarns mägtiga beskyddarinna,
hade största,förtjensten af
denna seger. Äfven hade bon
under bela året ej lyst så vackert
som just på denna dag, och
till Sommarns ära tog hon ej
farväl alls utan satte sig på
Aavasaksa att belysa fröjderna
bela natten igenom. Det var,
mån 1 tro, en lykta, som
för-| slog, och dertill en så vacker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
