Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•131
Flickor, gossar; alla skola i vår ring!
.Se hur elden flammar lustigt upp mot skyn,
Ödemarkens åbor uti skogens bryn
Undrande beskådar ringedansen.
Sjelf satt Sommarn i allt
sitt milda majeståt på sin tron
pä det skogklädda bergets topp
oeh beherskade med sin spira
derifrån länderna långt i
fjerran. Hans förste tjenare, Juni
stod blomsterkransad vid lians
fot i en mantel så blå oeh vac-
ker, som sommarhimlen öfver
hoAom. Lägre ned på tronens
trappsteg stodo Sommarns
andre tvä tjenare, Juli och
Augusti, men man såg af dem
endast skymten, ty Framtiden
omslöt dem ännu med sin
gåtfulla slöja. (Forts.)
„Ångbàts-Liiii."
(Forts. fr. föreg. när).
Nu kunde Lini icke sorn
fört-klättra soin en katt upp på
ångbåten, nej hon satt nu
beskedligt och stilla pä bänken och
gossarne hade den triumfen att
vara de första. Men huru
lyste ej de stora mörka ögonen,
då modren lyftade henne upp
i fadrens armar.
Innan gossarne om aftonen
foro hem kommo de öfverens
om att det yar mycket
märkvärdigt att Ångbåts-Lini lindé
så mycket känslor att hon
tyckte om alt träffa sin far — ,.jag
trodde henne ej ha’ mera
känslor än mina gamla stöflat-,*
yttrade cn nf dem.
„Kan ni länka er något,"
sade Janne D. en månnd
sednare, då han trädde in
till en af sina kamrater, „jo
det nämligen, ntt Ångbåts-Lim
nog snart blir fader- och
moderlös." — „Huru så," ropade
kamraten bestört. „Jo, „Ahti„
har brunnit upp, (huru det gått
till vet jag ej riktigt), och
ma-chitiisten liar omkommit, då
han försökte rädda sig; madam
Åberg är så svåst skadad,
genom sitt fall i kajuttrnppnn,
dit hon skulle gå att taga,
något vigtigt, läkarne i staden
såga att hon ej kan blifva
riktigt frisk mera." — "men det
är ju förfärligt," sade gossens
moder medlidsamt, „bvart skall
den arma flickan taga
vägen ?" „Ja det vete Gud," sade
Janne D. allvarsamt, (han var
norr en god "osse i grunden’)
o n r ~ _
„hon är nu som bäst med uior
och mormor hos torpar-Maja
men i höst vet jag ej hvart de
skola taga vågen, nu när
modren ej kau arbeta, ty do äro
ju mycket fattiga nu.M — „Käre
far," sade värdinnan „kunna
vi ej skicka Lasse med litet
inåt åt. de arma menniskorna?"
Åhja han kan ju gå," svarade
den till talade i det ban gick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
