Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•302
ut. „Lasse inga dig i ordning
att gå, medan jag ställer i
ordning knytet," snde modren
uppstigande. Gossen dröjde.
..Mamma, ntt gå till
Ångbåts-Linis hem med hjelp!" —
..Kära gosse, var ty tokig,"
sade modren, „se här gå nu
bara, tror du att hon är sämre
ån andra barn?" — Icke just.
det men" .... „Kära barn,
gå nu bnra," sade modren i
(let hon gaf honom knytet.
Gossen gick. — Vid dörren till
torparkojan stannade ban. livad
såg ban väl? Jo, Lini,
Äng-båts-Lini, blek i en trasig svart
klädning, med förgråtna ögon,
satt på en pall vid sängen.
Hennes händer voro korslagda
i famnen, hon såg
mycket,-mycket ängslig ut och stirrade på
de muntert hoppande lågorna
i spisen, vid hvilken den gamla
mormodern sysslade. Madam
Åberg, låg på sängen med en
förbunden arm; hon såg
mycket blek och eländig ut. Det
var mycket tyst och stilla,
nästan dystert, tyckte gossen, och
en liten stund förgick innan
han fick mod att framföra sitt
ärende. Gåfvan blef tacksamt
emottagen, och gossen befann
sig snart pà hemvägen,
funderade öfver Åugbåts-Linis
stora förändring.
Hösten framskred allt mer
och mer. Lofven gulnade,
gräset på ängarne vissnade, stora
skaror af foglar flögo bort till
de varma länderna, och gos-
sarne måste springa duktigt,
i kapp med hundarne, för att
hålla sig varna, då de om kulna
aftnar, då blåsten hven genom
tallarne, vid stranden väntade
på Ångbåten. Lini sågo de
visst ofta ännu, (lock ej så
ofta som förut, då hon plägade
vara alla aftnar vid bryggan,
och icke brukade bon heller
nu mera retas och gräla med
gossarne, ty den gamla
mor-modren var oftast med
henne, och otn då någon af
gossarne ville reta henne, eller
göra henne ill», så blef hon
mycket, mycket ond, höjde den
lilla magra handen och
förebrådde honom modigt hans
uppförande så att gossen
förbluffad drog sig tillbaka. Den
fordna vildbeten satt ännu i
heiine, det märktes nog, ehuru
den, genom fadrens död,
modrens olycksfall och deu
dagliga nöden derhemma, blifvit
något stäf]ad. Modren och
nior-modren bodde ännu bos
tor-parhustrun, men snart skulle
de flytta in till staden, i en
liten kammare, vid en gränd,
ty modren hade ej råd att bo
annorstädes. Hon var mycket
fattig, ty de hade förlorat
mycket genom eldsvådan pà „Ahti,"
oeh hon kunde ju t j alls arbeta,
endast ligga dag ut och dag in.
Läkarne hade visserligen sagdt
att hon i en framtid möjligen
skulle kunna gå litet omkring,
men hvad bon förut varit det
kunde hon aldrig mera blifva.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
