Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon visste det. Lini visste
ilet. och denna gret i tysthet
många bittra tårar, ty hon
visste nog hurudant lif <le måste
föra i staden, — hon hade bott
der tillräckligt långe för att
veta hvad elände ville säga.
En ruskig höstafton sutto
några gossar på bryggan, ifrigt
samtalande. Det var Lördag,
och gossarne begynte smått
ångra att de kommit så tidigt, ty
ångbåten brukade denna dag
komina så sent. „Gement väder
i dag," utbrast en, i det han slog
med armarne för att hålla sig
varm, „ månne Lini ändå
kommer hit?" — „Hvnd skulle hon
göra här, nu när hon har ingen
far att vänta på," sade en annan.
„Vet ni gossar, det är ändåsynd
om flickungen," sade Janne
D. „Tänk, Grannas Ulla
berättade att Lini brukar gå att
plocka svampar, och sedan äta
de dem kokta." —
„Koktasvampar!" utbrast en gosse, „se det
skulle jag dä aldrig stoppa i
min 1111111!" — „ Säg i 11 te det,
"sade Janne D. allvarsamt,minns
ni huru Lini svarade när vi
retade henne och bådo henne
plocka svampar till soppa åt
sig och sin Frippe —
„nvar-ken jag eller min Frippe skola
någonsin stoppa en svampbit i
vår mun," svarade hon, oeh
huru har det nu gått med
henne?" — ..Pah," sade en gosse
föraktligt, „ilet kan just vara
lagom rätt lit henne,
Angbåts-Lini. och dessutom . . men
se der är hon ju! åhhå så
allvarsam., mamsell Slippslopp!"
„Ängbålen lcotnmer,"
ropade hans knmrater och nu
rusade alla dit, dervid icke
underlåtande att gifva allehnnda
puffar och knuffar åt Lini,
medan de trängde sig fram till
ångbåten. Den lilla stod der,
med vredgade blickar
betraktande en stor lång gosse, af
elakt utseende som redan
gifvit henne diverse knuffar, man
såg att hon knappt kunde
beherrska sig mern. Också
lyftade hon handen för att afvärja
ett nytt anfall nf sin fiende, då
hon hejdades genom en hand
som lades på hennes axel och
en röst. sotn yttrade: „h varför
är du så ond? hvarför vill du
slå honom?" — Flickan
studsade oeh vände 3ig 0111 — en
gosse oitt 12, 13 år stod
framför henne. Hon knstade på
honom en lång, förundrad blick
och sade slutligen långsamt:
„han slog mig först, derföre
vill jng slå honom tillbaka."
„Men vet du icke ntt mnn
icke får vädergälla ondt inot
ondt," sade gossen vänligt,"
du borde hellre ha* kysst
honom tillbaka."
„Kysst honom!" upprepade
Lini långsamt, „ kysst honom!
skulle jng kyssn honom för det
ban slog. mig? han är
dessutom icke min broder!" ,,Det
gjorde ingenting," svarade
gossen allvarligt, „vet du icke att
Gud säger att vi skola vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
