Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•310
ingen skulle förebrå bonom
derföre. Jag deremot måste
låsa, — om jag helst vore så
lycklig som de små eller som
dumma syster Klara. Men „den
dumma Klara" var alls icke
dum, tänkte också icke på om
andra voro lyckligare än hon:
bon lekte med sin docka, lade
henne i den lilla vaggan ocb
sjöng sedan för henne med sin
späda rust. llon gick också
gerna in i kontoret till herr
Schmander, den gamle
bokhållaren, som der ofta
brukade laga åt henne
pappersdockor, med hvilka hon ofta
hellre lekte, än med alla sina
vackra leksaker derinne,
isynnerhet om han ännu till ritade
åt dem ögon, näsa och mun,
så att de sågo riktigt grymma
ut. Herr Stern och hans
familj bodde i första våningen,
der allt var vackert och
präktigt. Dä gossarne från öfre
våningen någongång kunde titta
dit in, så var det ej underligt
om do suckade: „de der äro
<lå först lyckliga!"
Det fanns nämligen i öfre
våningen gossar i öfverflöd: der
bodde Herr Weber,
Collaborn-tor i Gymnasiet. „Har dender
herrn deruppe så der många
barn ?" frågade engång
förundrad en främling, som gästade
hos herr Stern, då ban såg
tio gossar, beväpnade med
böcker och pennor marschera
utför trappan. .. Ack nej, det är
endast inackorderade gossar,"
sade Lisette, kammarjungfrun,
som icke kunde tåla gossarne,
emedan de så ofta smutsade
ned hennes vackra rcnskuradc
trappor. Och gossarne sjelfva
trodde att de voro sämre än
andra barn, redan derföre att
de icke kallades vid sina
dopnamn, såsom t. ex. Carl,
Wilhelm el. d., utan vid sina
familjenamn: Krnusle, Mezger,
Schmied — det hade annars
lätt kunnat uppstå
förvcxlin-gar. " .
Och dock blefvo de
inackorderade hos Herr Weber och
hans fru så väl hållna som
det endast, var möjligt, i
anseende till den ringa
kostpenningen, och den stackars herr
Weber hade haft mycken
möda och mycket bråk att få ett
lämpligt qvarter, tills ändtligen
herr Stern af medlidande
antagit honom till hyresgäst.
Ingen hade velat hafva i sitt
|lits en lärare ined tio
inackorderade och tre egna barn. „Tiig
icke illa upp min herre," hade
hvarje liusegare sagt, "ni och
er fru kunna visst vara stilla
och hyggliga menniskor, men
i der tio pojkar husera, der blir
det tnig för mycket." — ,.Men
mina gossar husera alls icke,"
försäkrado herr Weber, ,,de
gå endnst i skolan, och
hemma måste de läsa." — „Det
är mig redan nog att de
sprin-1 ga upp och ned för trapporna,
ty uppför dem kunna rle ju
icke flyga," menade man, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
