Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•309
på den talande, en ung man
som stirrade tillbaka på
henne. Hennes bliek ljusnade,
bon skyndade hastigt fram,
råckte sina begge händer åt
honom och sade med strålande
ansigte: "jag är den fordna
„Angbåts-Lini," och om jag
ej misstager mig, så är ni .1
änne D. Vi hafva väl gnabbats
mången gång, men vi skola
låta det vara glömdt|" Hon
skakade leende hans hand,och
gick sedan fram till sin man,
fattade hans erbjudna arm och
gick sedan, vänligt nickande
at folkhopen, som vördnadsfullt
vek undan för dem, fram till
vagnen som skulle föra dem
tili det täcka pastorsbostället,
„Hvem kunde tro det der
för 15 år sedan, då hon som
en fattig trnsunge stod här och
ban som en fin älskvärd gosse
talade vid henne," utbrast
Janne D. i det hans blickar
beundrande följde den unga
qvinnan, „ja ja, lite’ vet man här
i verlden, och aldrig kunde
jag tro, att „Ängbåts-Lini"
sktdle se så der ut, när bon
skulle blifva stor!"
Smo.
»
Sandpojken"
eller
Hvem har det bäst?
En sann historie nf Ottilie
Wililer-tnutb.
I ett, stort hus bo många
menniskor och alla hafva de
olika lefnadsöden. Det ser ut
som hade somliga det så
ofantligt mycket bättre än andra
och dock är fördelningen på
jorden jemnare än man skulle
tro.
I den stora staden S. stod,
vid en af de äldsta gatorna
ett ståtligt gammnlt hus som
såg mycket präktigt ut, oeh
ofta hände det att de som gingo
förbi, tittade dit upp och
tänkte: -det skulle duga att må
som de der!" — I nedersta
våningen hade den rike
huse-garen, bankir Stern, sitt
kontor och sitt arbetsrum. Der
sutto bokhållarene och
skrif-varene hvar och en vid sin
pulpet, skrefvo och räknade från
morgon till qväll, blickade
sällan upp från sitt papper och då
de gjorde det sågo de endast
en slagtarebod och
hästhandlarens stora stall der midtemot.
Då de i den rymliga förstugan
eller nere i trädgården hörde
lekande barns glada röster,
eller sågo huru gossarne från
öfra våningen sprungo omkring,
så tänkte de mången gäng:
-en sådan der liten gosse är
dock bra lycklig som kan
springa omkring hvart hnn vill. Han
Sr lyckligare än vi!" Ilerr
Stern hade ett par små barn,
den lilla muntra Klara och
den stora låte Victor. Denne
tänkte ofta: „pappa är dock
bra lycklig som icke behöfver
läsa för att lära sig något, och
om han ville, kunde ban bela
dageu ligga på sin sofva, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
