Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•315
Du, gode Sommar nu Ur du
slut,
Oeli blomstren vissna och
gulna.
Och blommorna hafva
blommat ut,
Och«dagarne blifva kulna,
Och solen lef icke mer så blid.
Som uti Sommarens ljufva tid,
Dä allt var skönt i naturen.
Men hvarje år återtager
Sommarn sitt välde och skall
engång aldrig lemna det, då
ingen flyr för ljuset, då hvarje
menniska med ofördunklad
blick kan skåda på fromhetens
glädje, då Friden bor i hvarje,
äfven den minsta, vrå. Och
då är det en evig Sommar,
och då är det en lycklig verld
oeh då bar ljuset segrat och
mörkret flytt och sanningens
engel fläktar ljus och skär
försoning och frid öfver ett ädelt
menniskoslägtes söner, hvaraf
ingen blygs för sig, såsom
naturens herre. — al.
Månvisa.
f.Uvt.; När uiuucu vandrar pl tustet blå.)
Du yode måne, min käre vän,
llur skönt du skimrar på
jorden,
Nu är du stor och helt rund
iyen
Och tindrar mildt här i norden,
Du är vår lykta i mörka
natten
Och kastar ljus öfver land och
vatten,
Fast litet matt, sä blekt och matt.
Och gubben der uti dig jag
ser
Och bredvid honom hans
gumma.
De tyckas blicka pä jorden ner
Och synas vara rätt dumma,
Men àä är det, när man tänker
tjära
Dig, gode måne, som tycks sa
nära
Och är dock långt, sä fasligt
långt.
Du stiger sakta i all din glans
På himlens mattblåa fäste
Och ser pä elvornas lätta dans
Och lilla fogelens näste.
Och äfven mig du här ner
betraktar,
Och när jag lagt mig, du
säkert åktur,
Alt elak dröm ej stör min sömn.
liar du ej ledsamt dock
käre vän
Att hela natten, den långa,
Sä ensam vandra på himmelen ?
Dock stjernor finns der ju mänga
Pä vägen och med dem du väl
språkar
Och säger, när du igen dem
råkar:
Haf tack för sist, haf tack för
sist!
Och, sådan vandrar du är
frän är
Hin stilla bana i natten,
Och likväl får du t j gråa här,
Och fast du dricker blott
vatten,
Så är du rund dock ibland som
ingen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
