Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•317
till hvilket den stackars Hans
måste återvända, när han
ändtligen med svett oeh mycken
möda halle sålt sin tunga
sandhörda.
Skoputsandet hade den
gamle Snusol för länge sedan
öfvergifvit: ntt bocka sig ner
så många gånger föreföll
honom sä svårt, och det myckna
dammet från skoplaggen
gjorde honom dessutom sä törstig.
— Han stod nu alltid på
bangården, bar då och då en
kappsäck åt en fremling, eller
uträttade ett ärende. Hvad ban
derigenom förtjennde det drack
ban upp i närmaste värdshus,
och då han om aftonen kom
hem. och fann intet att åta,
’slog ban hustru och barn.
Den lille lians skulle
skickas ut att tigga, så snart ban
riktigt kunde gå och tala, men
dertill kunde ban icke förmås,
ban hade hellre låtit slå sig.
Ändtligen lindé modren, som
hyste medlidande med honom,
arrenderat en sandgrop
utanför stadsporten. Dit gick hon
nu alla dngnr med cn skyffel,
Hans måste föra med sig de
mindre barnen i den gniula,
Höndrign, lilla vagnen och Min-
clien, ilen äldsta flickan
halden allra minsta.
Dä hon hade uppgräft ett par
korgar, fyllde hon lians kärl
tills det b lef så tungt, sä lungt att
deri späde gossen böjdes nästan
ned till markon nf den lunga
bördan, och skickade honom
sedan i husen ntt försälja dem.
— Men ack! del. fanns så
många fattiga som buro omkring
sand, så att då Hans rädd drog
på klockan möttes ban af
utropen: „en annan liar nyss
varit!" eller: .,huru oftn kommer
du då! vi kurinn sjelfva bestå
oss skursnnd!n — Hemtade
han då sanden oförsåld hem,
så fiek han stryk af lädren och
skällsord af modren. „Du
äten dum pojke, man skull
riktigt tjuta och klaga oeh inte
gå bort innan folk köper nf
en." — Ack ! oftn stodo tårarne
i den stackars gossens ögon,
men ban blygdes att gråta och
var för rädd och skygg, att
påtvinga någon sin santi, när
man skickade honom bort.
Unns bästa och käraste
stunder voro de som ban tillbragt
i skolan, ehuru i sjelfvaste
fattigskolan, de andre gossarne
drogo sig utidan för honom,
emedan ban var sämst klädd
nf dem alla. Skolnfgiften var
mycket liten, men den vnr
ändå för stor för hans föräldrar
— Hans kunde hellre gå
omkring med sand, tyckte de
eller vara hemma och sköta om
(le mindre bnrnrn, medan
Min-ehen försålde buketter och
modren med det minsta barnet
gick omkring för att tigga, oeh
för alla menniskor klaga Öfver
sina olyckor.
Föräldrarne blefvo
visserligen tillsagda att oftare skicka
gossen till skolan, men modren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
