Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•318
hade jemrat och beklagat sig
så furfftrligt för lärarne huru
hennes 1 lans var en sådan
fattig och eländig pojke, och
nästan alltid nödvändigt måste
sköta om sina små syskon, att
herrarne voro helt glada öfver
att kunna blifva af med henne,
genom det att de läto gossen
gå-
Men lians hade dock lärt sig
att läsa och det var ock hans
enda glädje. Han hade
visserligen inga böcker, men ban
fann dock här och der ett
sön-derrifvet blad, en gammal
tidning, ofta till och med blad
ur tidskrifter, der det ännu
fanns vackra bilder. Med
hvilken ifver läste ban i j
bokannonserna och föreställde sig
huru herrligt det skulle vara
om han också engång kunde
få en sådan bel stor bok; ban
berättade också för sin
Min-chen derhcmina om alla de
vackra bibliska historier ban
lärt i skolan, men Minchcn
var litet dom och brydde sig
icke mycket derom och de
andre lille Frits, och Peter och
Ulrik voro ännu för små.
IJå-gon hcl språkbok hade ban
aldrig hult också endast en hit
af en gritlcltafln, men ban
kunde dock skrifva på den, och
då lian icke hade någon
griffel sa begagnade ban små
stenar dertill, och ur ilen
sön-dcrrifna spiåkboken hade hnn
lärt sig månget skönt språk.
Deribland fanns ett soui ban
isynnerhet älskade och hvilket
ban så ofta brukade upprepa
för sig sjelf då ban vandrade
sin mödosamma väg och
hvilket lät så tröstande och
kärleksfullt alldeles som om det
varit sagdt enkom för honom:
„Var from och gör det rätt
är, så skall dig på sistone väl
gå." Huru det kunde gå väl
lör honom den stackars Hans,
det kunde han icke riktigt
förstå men hoppet derom gjorde
honom godt.
Mången gång då den
stackars lille gossen stod i rikt
folks kök var ban frestad att
tillegna sig ett och hvarje soin
ingen skulle märkt. Hans
c-gen moder hade eagt åt honom:
„ser du stjäla skall du alls icke,
men om man ser något hos
rikt folk soin inan kan taga
utan att de märka det, så är
det alls icke någon synd om
fattigt folk, passa på tillfället."
Men lians kände till ännu
ett bibelspråk: „haf Gud för
ögonen och i hjertat bela din
lefnad bing och bevara ditt
hjerta för att begå synd," och
han hade också behållit sin
band ocb siit samvete
obcsinil-tudt uf främmande gods.
Ilan begynte oftast sina
vandringar med herr Slems bus,
som var honom närmast, lian
passade helst på att komma
in, då dörren händelsevis stod
öppen, ty ban var rädd att
draga på klockst rängen.
Den förnäma köksan som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
