Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•319
icke behöfde någon sand till
det präktiga mattbrlngde
golfvet, snäste oftast kort af
honom: „Btår du icke der igen?
jag behöfver ingen sand!" —
oeh han vågade knappt
någonsin mera titta dit in. Fru
Weber lät ofta skura och
tvätta ; hon tog ofta bela hans
börda, och då ban fick vänta, tills
man tömt hans kärl, eller tills
frun sökt ihop små mynt för
att betaln honom, så stod ban
gerna så nära som möjligt till
den öppna dörren
afstuderrum-niet, der de inackorderade
gossarne hade sina lectioner, för
att höra på. Han tyckte att
det ändå måste vara bra
roligt att få lära sig så der
mycket; ban hörde alltid noga på
allt hvad derinne lästes eller
sades, och upprepade det olta
för sig sjelf, högst förnöjd
öfver att få lära sig helst något.
Det skulle säkert roat många
att höra „sandpojken, "medan
han steg upp för den öfversta
trappan, sakta mumla för sig
sjelf: „niensa — bordet;
tncn-sae — bordets;" och flere
andra meningar ur latinska
grammatiken.
Der uppe, till öfverst i
huset bos den lama fru Ililler,
der gjorde Hans sin bästa
handel. Den tjocka Magdalena
had e ett medlidsamt hjerta oeh 1
lät honom icke gerna gå
tillbaka ined sin börda; hon hade
redan köpt så mycket sand nf
honom ntt man väl kunnat
begrafva sig derunder.
Engång var bon icke
tillstädes, och fru Hiller lät honom
vänta. Ilon höll på att. läsa
i psalmboken, men kom icke
långt dermed emedan hon hade
förlnggt sinn ginsögon: „Dct
kostar Gud ju ganska ringa,"
stafvade bon, men kunde icke
vidare — då inföll Unns med
klar stämma: „En fattig man
att göra rik, Den riker är, till
armod bringa, Oeh hög och
làg att göra lik, Ty Gud, den
högste underman, Upphöja oeh
förnedra kan!"
„IIvad, Hans, kan tiu
psalmen ut anl ill?" frågade den
gamla frun förundrad. „Ja,
och jag kan också läsa den,"
svarade Hans, med ödmjuk
stolthet, och låste bela psalmen
för henne.
Sedan dess hade ban ett
förnämt embete: ban hade blifvit
föreläsare hos den gamla fru
Hiller. Alla
söndagseftermiddagar måste ban komma dit
och läsa för henne en
predikan, och erhöll som betalning
derför en kopp kaffe, en kringla
och en kreutzer.
Det var lyckliga stunder för
den stackars gossen!
ordentliga söndagskläder lindé ban
väl ej ntt taga på sig, men
ban skurade hvarje gång sitt
ansigte och sina händer med
sin egen slcursanil så rena, som
om de vart ett golf. Det
kändes så skönt för honom ntt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
