Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kulla» gammal gumma,
Vissna lindens rosor sid,
Sdngens toner, stumma,
Icke mer utur din hals
Strömma uti. gläd/evals,
Ty du kan blott brumma.
Sjung derför i lifvets vår,
(Iladt omkring dig blicka;
Sen, när du till hösten när
Qvällens stjernor skicka
Glada minnen till dig ner
Från den tid, då allting ler
Mot dig, vnga flicka!
Al-.
Huru verlden gar framåt.
Första aftonen.
Medan vi nu sittn hilr så
förtroligt uti vårt hvardagsuim
oeh höstvinden susar oeh
regnet. strömmar oeh det svarta
mörkret ser in genom rutan
pä vär sprakande, brasa, faller
det sig just så, att jag borde
bcråtta något.
— Ack ja, en saga, en saga!
— Hvarför alltid en saga?
Icke lefver nian utaf bara
sockergryn. Sagorna likna
sköna, gyllne frukter, dem man
oin hösten plocknr från de
gulnade träden; men man
behöfver också en stadig mat, till
exempel en smörgås. Är det
litet kall stek på, så mycket
bättre; man får också vara glad
att ha torrt bröd. Något
behöfver man, som man blir stark
af, och så är det äfven tned
själens mat. Om jag till ex-
empel skulle berätta för er
huru verlden går framåt?
— Ja, berätta, berätta!
— Nå godt. Se ni, jng kom
att tala om de gulnade tråden,
efter det nu år höst. Jng är
sjelf ett sådant der gammalt
tråd, som börjar bli gult i
bladspetsarna, och jag vill
derför berätta er hur det såg ut.
i verlden, när trädet slog ut
sina löf. Det år allt en
vacker tid sedan, det är nu
femtio år, som jag minnes
tillbaka, och den tiden såg det
annorlunda ut här i verlden.
Gammalt folk säger visst
alltid så, när det blir fråga om
deras ungdom, men jag tror
icke att verlden i någon tid
har förändrats så mycket på
femtio år, som i våra dagar.
Det är liksom tidens hjul
skulle rulla utför en sluttande
backe: allt går nu hastigare fram,
än i våra förfäders dagar. Man
hör också gammalt folk såga,
att det blir värre och värre
att lefva i verlden; jag säger,
att åtskilligt har blifvit sämre,
men mångfuldt mera bar
blifvit bättre sedan den tiden, när
jag var ung.
Hvarmed skall jag då
börja? Werner, räck mig en
tändsticka derifrån bordet, att
tända min pipa!
Tändstickan, ja; der ha vi
genast något. Den der lilla
pinnen med sin brunn knopp
är nu något sä alldagligt, att
ingen af eder fäster ringaste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
