Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•323
uppmärksamhet vid henne, när
jag stryker henne mot lådan
och hon genast tar eld. Men
det der, se id, var något, som
ingen hade den minsta aning
om på den tiden, när jag var
barn. Vi behöfde då fyra
särskilda saker, för att få eld,
nemligen eldstål, flinta, fnöske
och svafvelstickor. Stål
köptes i boden eller af smeden;
flintor funnos också till salu,
eller fann man dem uti
barlast; fnöske var en sportel för
fattige rotgubbar, som gjorde
sådant af björksvamp, och
svafvelstickor gjorde man sjelf
eller köpte dem i buntar af
fattiga gummor. När man nu
kom hem om qvällen i
mörkret, hände det icke alltid att
man fann alla de fyra
sakerna på sitt rätta ställe. Fann
man dem, så hände, ntt stålet
var utslitet, flintan trubbig,
fnösket vått, eller stickorna
titan svafvel. Man slog stålet
mot flintan och slog sig
duktigt i fingrarna: lyckades det,
var det bra; misslyckades det,
fick man se åt, om der fanns
något glöd i spiseln, för att
blåsa upp eld. Oeh man
blåste och blåste, så att
kindbenen ville spricka . . .
Nu funnos den tiden lärde
män, som funderade pä något
vigare sätt att slå upp eld.
De hade uppfunnit ett
kopparrör, der man pressade hårdt
ihop luften med ett slags pump,
och då fick man eld på cn
fnöskbit. Men det var för
o-beqvämt och för dyrt, och så
fann man upp en glasburk med
syra och tillbehör och ett fint
inessingsör och en tryekfjäder
och en platina svamp, och när
man tryckte på fjädern, knaps
tog det eld. Detta var nu en
maskin som på sin tid
ofantligt beundrades; men den
kostade sina tjugu mark eller
mer; var dessutom en
krånglig maskin, som lätt kom i
o-lag och derigenom gjorde
beständig förtret. Alltså kom den
rätt snart ur modet, och så fann
man upp andra maskiner af
liera slag, och allcsnmmnn hade
de snnima fel — dyra och
k rångliga.
Nig, sade den tidens
förståndiga gubbar: tack för
nöjet, bjud åt de andra herrarne;
vi hålla oss till vår ärliga
flinta. Och så flintade de sig i
fingrarna, 6å att det sprakade kring
dem, och tyckte att det var bara
narrverk med de nya
uppfinninga rnc.
När jag var femton år
gammal, skickades jag till
Helsingfors, för att blifva student, oeh
bodde hos en mycket aktad
familj. Det blef jul och
julklappar och gröt och grötrim
och annat godt, som inan v;i 1
knn tänka, och jag blef icke
lottlös mer än de andra. Bland
del, som mest roade mig, var
en liten tunn plånbok, som
innehöll någonting märkvärdig»,.
Der voro ivå små fickor oeh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
