Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•330
h|f och der, men stylen i dem
var prydlig. „Om du bara
går Ordentligt i skolan, så kun
du der lärft dig allt hvad du
behöfver, om det också icke
är latin," sade herr Weber
tröstande, men ban fick nu
veta, att också ilen vanliga
skolgången var omöjlig för den
stackars gossen. "Nå väl, gå
emellertid hein," sade ban till
honom, „vi vilja ännu tala
med hvarandra, kanske kunna
vi hjelpa dig; var bara alltid
flitig, lydig ocb snäll mot dina
föräldrar, så skall det gå dig
väl," — ocb lians kom »håg
sitt älskningsspråk, och tänkte
att det nu ändå slutligen
be-gynntc gå väl för honom.
Nu inträdde fru Weber med
en korg, full med stora
smörgåsar till mellanmål. En del
af gossarne, som sett huru man
i nedra våningen delat en
äppelkaka mellan barnen, sågo
temmeligen missnöjda på det
svarta brödet, men Iians, åt
hvilken den goda frun också gaf
ett stycke, emottog det med
strålande ögon och ett lycksaligt
ansigte: en sådan smörgås
förekom honom som en hcl
rikedom. „Giid belöne er," sade
ban, förnöjd och tacksam. De
inackorderade gossarne
knuffade på hvarandra: „dul så
tacka tiggarcne!" — men fru
Weber räckte honom handen.
„Det är den skönaste
tacksägelsen, liten," sade hon
vänligt, ocb Hans gick förnöjd
nedför trappan.
Han tänkte nu afliemta sina
korgar, men se, då voro de
toma. och lilla Klara sprang
förnöjd emot honom ocb gaf
honom ett sex-öre: „hör du,
vår .lobau har behöft din sand
ntt lägga på gården, och du
måste hemta flera korgar
ännu, ty bröderna vilja bygga
sig ett berg till fästningaspél,
dertill behöfva de en stor
mängd sand."
Så hade den arme gossen
nu halt en lyckodag! en sådan
hade ban ej på länge bält, och
nu steg ban glad ned i den
bedröfliga källarvåningen, tör
att gifva sin halfva smörgås
åt Minchen.
I källarvåningen såg det
be-drölligare ut än annars. Mali
hade hemfört fadren blodig
och med sönderslagen panna,
modren, Minehön och de små
stodo nu, högt gråtande,
omkring lians säng. lian
hade haft en ovanligt stor
inkomst, och i stället att fröjda
hustru och barn dermed, lindé
han velat skaffa sig ett riktigt
godt rus; så hade ban drucken
nedstörtat frän en mur, ocii
fattigläkaren, som blifvit
tillkallad, säg snart att såret var
dödligt. — Det var ett
sorgligt slut på ett förfeladt lif och
ingen beklagade den gamle
Sauscl, då hans kista, några
dagar sednare, i all stillhet blef
bortförd, endast beledsagad af
hustrun och de gråtande
barnen. Hans förstod nog, huru
förfärligt ett sådant slut var,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
