Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•331
oeh had i stillhet: „0 gode
Gud, hjelp mig dock, att jag
kan bistå mamma och Minchcn,
— och att jag icke kommer
att dö soln pappa."
Han blef icke förgäten och
öfvergifven. — Efter några
dagar lät herr Web or kalla
honom till sig, och sade honom,
alt ban skulle blifva upptagen
i fattighuset, och redan efter
några veckor kunde inträda
derstädes. Unns moder erhöll
nf fru Stern ett riktigt
understöd och dertill hade ännu
albi i huset bidragit till den lilla
lians utstyrsel, så att ban med
sin aldrig förr egda rikedom,
bestående af tvä nya skjortor,
och ett par goda stöflor, kunde
inträda i fattighuset.
,.I fattighuset!" — det är ett
bedt öfligt intåg för månget
O 13 C
barn soin lemnar ett hem, hvari
det fanns kärlek om det ock
var fattigt.
Äfven Unns, som aldrig haft
en glad stund der hemma var
bedröfvad, då ban, några
veckor efter sin faders död,
utträdde ur källarvåningen och
gaf handen åt modren och
syskonen. -Bevare er Gud,
mamma och Minchen," sade han,och
kunde knappt tala för grät.
„När jag lärt 111ig något, och
förtjent något, så skall jng
hemta det åt er." — Plan gret
ännu sakta för sig sjelf, då ban
med herr Weber gick till
fattighuset, men der måste ban
borttorka sina tårar, och skå-
dade nu med klara ögon
omkring sig i sitt nya bom.
I’å samma gång som
sandpojken, blef en annan liten
gosse införd i fattighuset, och det
var Frans, son till prcstenkan,
soin hade bott uppe i herr Stenis
bus. Den lama slägtingen, fru
Ililler, hvars föreläsare lians
engång varit, vårdöd; hennes
penningar hade andra ärft, och
det var icke möjligt för den
stackars sjukliga frun, som med
knapp nöd kunde skaffa sig
ett litet hus i byn, i hvilket
hon kunde bo med sina barn,
att behålla gossen hos sig och
att läsa med honom. — Det
var ett smärtsamt afsked,
mycket svårare än det Hans tagit
af sin moder. Hon kunde
knappt lösrycka sig från
honom, sin ende lille gosse.
-Bevare dig Gud, min lille
gosse," sade hon gråtande, -Gud
skydde och tröste dig, vill Han,
så se vi hvarandra äter. —
Gud gifve att intet ondt
hände dig," sade hon åter och
å-ter och smekte lians fina, ljusa
hår. (Forts.)
Morfars ögontröst.
Ser du det lilla vackra
huset emellan almarne? Der
bodde den gamle herr Thor eller
Tvär som han kallades för det
ban alllid såg så mulen och
bister ut. Bypojkarne kallade
honom Tvärnos och gingo
gerna ur vägen för honom. Den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
